Redan när Öxnegården byggdes på sin nuvarande plats, i början på 1970-talet, var Ingegerd engagerad. Då bodde hon på området och kom med i trivselkommittén. Fixade med utflykter, fester och det runt omkring – men var också aktiv idrottare.

Grattis: Ingegerd Nilsson

Firar: Fyller 80 år den 19 mars.

Bor: Jönköping.

Familj: Änka. Tre flickor, sju barn..

Grattis: Ingegerd Nilsson

Firar: Fyller 80 år den 19 mars.

Bor: Jönköping.

Familj: Änka. Tre flickor, sju barnbarn, gammelmormor.

Intressen: Sy, friluftsliv, idrott.

Tittar på: Gärna skidor.

Lyssnar på: Gillar jazz.

Läser: Fågel- och naturböcker.

Favoritmat: Fisk mer än kött. Tycker om lax.

— Som ung var jag gymnast. Började i Södra skolan och kom med i ”Gula truppen”. Vi tränade sex gånger i veckan, hade uppvisningar och tävlade, säger Ingegerd som växte upp i Jönköping.

Som vuxen fortsatte idrottandet. En av döttrarna var friidrottare i IKHP, tränade mycket och Ingegerd passade på hon också. 1981 gjorde hon en Svensk klassiker och var en av de första damerna som åkte med när Öxnegården organiserade bussresor till de olika loppen.

— I vår familj blev det Sälen och vintersemestrar istället för solresor.

Älskar naturen

Hurtig är hon fortfarande. Hon tar mycket hellre cykeln (numera en elcykel) än buss eller bil när hon ska någonstans, men det är kanske främst som en av ledarna i stavgångsgänget på Öxnegården som de flesta känner igen henne.

— 17 år har det blivit nu och det var Ing-Britt (Quarfordt) som frågade om jag ville vara med.

Då arbetade Ingegerd på Kappahl men hade ledig dag när stavgångarna, som då varit igång något år, träffades. Så klart hon skulle vara med där!

— På den tiden var det fortfarande ganska nytt och folk tyckte först att vi var lite larviga. Men själv älskar jag naturen. Är hellre ute i friska luften än inne i en gymnastiksal.

Trotsar vädret

Det är på torsdagarna man träffas. Ett 40-tal entusiaster brukar dyka upp varje gång och även om snön ligger vit över Bondberget – vilket fått stavgänget att både pulsa sig fram och åka kana – är uppslutningen stor också denna torsdag.

Ingegerd, Ing-Britt och Ove Claesson leder deltagarna uppdelade på tre grupper och Ingegerd går först i ledet för snabba gänget. Vintern till trots har de gett sig ut på femman, gått ut till Nässjövägen och tillbaka igen. Och jo, det var halt även om broddarna var på.

Nu sitter hela gänget i storstugan inne på Öxnegården. Öppna spisen sprakar, kaffe dricks och ljudnivån är hög runt långbordet.

— Fika efteråt hör också till. Varje gång, säger Ingegerd.

Alla årstider

Trots de stående inslagen, promenaden och fikat, konstaterar hon dock att ingen torsdag är den andra lik. Men också att det inte finns något finare än Bondberget.

— Nu är det snö, sedan kommer våren med vit- och blåsipporna. Efter det ängabollarna och bok- och ekskogen som slår ut. Vi håller på till 1 juni. Första torsdagen i september kör vi igång igen och möts av alla höstfärger. Sedan blir det vinter igen.

Vitsippekaffe i skogen, den hemliga resan i samband med sommaravslutningen (”bussen är bokad men vi säger inte vart vi ska”), glöggen vid första advent och skinkmackan med tomtebesök innan juluppehållet är för övrigt också återkommande. Precis som alla trogna stavgångare.

— Det kan ta emot innan man kommer hit men vi är alltid glada och på gott humör när vi går härifrån, säger en i Ingegerds grupp.

— Och vi tänker fortsätta, till och med när det blir rullator!