Insändarskribenten anser att politikerna har försatt Sverige i ett kristillstånd. Foto: Anders Wiklund/TT

All förändring är inte av godo

Jag kan aldrig identifiera mig med en kultur där urgamla traditioner av kvinnoförtryck, hedersmord, könsstympning och tvångsgifte lever kvar. De omänskliga och fördomsfulla ideologierna med sharialagar och kalifat som föraktar mänskliga rättigheter och västerländska demokratier. IS och Jihad som enbart fyller mig med fasa.

En liten del av detta har slagit rot i vårt samhälle i form av ett antal sympatisörer - nästan uteslutande män - som gärna ser att dessa uråldriga seder vinner terräng. Med benäget bistånd från staten har de fått fritt spelrum för sina skrämmande tankar.

Invandrings- och flyktingpolitik handlar inte bara om öppna hjärtan, viljan att hjälpa och positivt tänkande. Det behövs en balans där realism och förmåga ges en plats i debatten. Att se bakom den något skönmålade fasaden. Där kan bilden ofta se helt annorlunda ut.

Att människor i krig och nöd väcker starka känslor av medlidande är ju självklart. Hela vårt samhälle bygger på grundläggande sociala normer som omtanke, hänsyn och samförstånd.

Vilket är viktigast? Öppna hjärtan, viljan att hjälpa och positivt tänkande eller argument baserade på förnuft och fakta. Naturligtvis är det lika viktigt med empati och välvilja som eftertanke och kritiskt tänkande. Men när kritik baserat på förnuft och fakta stämplas som främlingsfientlighet eller rasism har balansen verkligen rubbats. Detta har fått till följd att de verkliga rasisterna och våldsverkarna tror sig ha stöd hos allmänheten för sina vanföreställningar.

Det finns inget självklart samband mellan att vara kritisk och att sympatisera med deras inskränkta ideologier. Det handlar om hur vi ska klara av dessa frågor i praktiken. Hur gärna vi än vill kan vi aldrig rädda hela världen. Sverige har alltid legat i fronten när det gäller att hjälpa människor i nöd men nu har vi passerat gränsen för vad som är möjligt att hantera.

Den långsamma, successiva förändringen av samhället gör människor blinda för vad som sker. Det är ett fenomen som kan liknas vid den långsamma förändringen av klimatet, inga jämförelser i övrigt. Först när katastrofen är ett faktum vaknar man, men då är det för sent. Den dagen då de akuta åtgärderna med tältläger och renoverade bilhallar - för inkvarteringen av flyktingar - blivit ett slags normaltillstånd, borde fler ha vaknat upp. De gränslöst godhjärtade politikerna har försatt vårt land i kristillstånd, ivrigt påhejade av kändisar och vänstermedia.

Bara för att invandringen under långa tider varit till vår fördel innebär det inte med automatik att all förändring är av godo.

Empati och eftertanke

Regler för kommentarer