Avsked på akutboende

Under onsdagen kom bussen

Kvällen innan var det avskedsfest. Under onsdagsförmiddagen var det så slutligen dags för flyktingarna som huserat i Habo pingstkyrka att flytta.
– Det har fungerat så himla bra, säger Marie Axmarker, barnpastor i församlingen.

Kyrkan har fått agera akutboende och det var snabba ryck när allt skulle göras i ordning.

– Vi fick uppdraget torsdagen innan, onsdagen därpå var allting färdigt med sängar och utrymmen. På lördagen kom nästan fyrtio personer, berättar Per Sandberg, rektor på Bränninge skola, som varit engagerad.

Många olika krafter har samarbetat för att få boendet att fungera. De har stannat i tre månader, vilket gjort att man fick styra om lite med lokalerna. Kyrkorna i Habo har tillsammans med kommunen stått bakom boendet, som de själva tycker har fungerat bra.

– De har bott i hela kyrkan egentligen, utom kyrksalen och ett kontor, berättar Marie Axmarker.

Hjälpande händer

Många privatpersoner i Habo har ställt upp som volontärer och det har betytt oerhört mycket, menar Marie. Sedan har människor även skänkt diverse ting, så som kläder exempelvis.

– Folk skänkte så mycket att vi till slut fick säga att det var stopp, vi kunde inte ta emot mer, säger hon.

Marie har haft ansvar för volontärerna på boendet och även en del annat. Hon har skött kontakten med skolan och ordnat med utflykter också.

Barnen har under tiden som de bott i kyrkan även fått gå i skola på Hagenskolan och Hagabodaskolan. Det har även anordnats daglig undervisning i svenska för de boende.

Åker vidare

Sex personer stannar i Habo, de har löst bostad på annat sätt.

De övriga ska nu flytta till andra boenden.

– Vi har ju vetat hela tiden att detta bara var ett akutboende och att det var tillfälligt. Men det känns ju jättetråkigt att de ska åka nu, säger Marie Axmarker.

I köket står Anders Thelin. Han är volontär. Han och hans fru har varit på boendet och hjälpt till ibland, lite då och då.

– Det känns självklart att hjälpa till. Nu när de åker känns det vemodigt så klart, berättar han.

Dags för avfärd

Bussen kommer tjugo minuter över nio, den ska inte köra förrän klockan tio. Mycket packning står redan innanför entrén, hoptejpade lådor och resväskor. Någon undrar om allt verkligen kommer att få plats i en buss. Efter ett tag visar det sig att allt inte får plats. Migrationsverket hämtar en minibuss som också packas full.

Sedan är det dags för farväl. Olle Östklint, volontär, ställer sig på en stol och läser en irländsk bön innan de åker. Både i entrén och vid bussen blir det hejdå- kramar. Till sist rullar bussen iväg.

Regler för kommentarer