Påskhelg. Några extra lediga dagar. Trädgårdsarbete, familjeutflykt eller släktträff. Tid att öppna sommarstugan.

För många av oss betyder påsk dagar av gemenskap och återhämtning. Samtidigt rymmer de så mycket mer. Har händelserna vid den första påsken något att göra med våra liv idag? Följ med, prova påsk.

De flesta av oss har erfarenheter av att bli svikna. När livet är som bäst sker något; en förälder väljer sida, en relation brister, en vän förskjuter. Känslan av tomhet och ensamhet gnager sig fast i våra kroppar.

Nu kan det inte bli värre. Skärtorsdagen i kyrkan handlar om hur Jesus instiftar nattvarden, men i skuggorna döljer sig något annat. När gemenskapen är som starkast är det en av de närmaste som sviker.

Ibland är livet så mörkt att det inte tycks finnas något hopp. Gråten tar aldrig slut. Terrorn drabbar och verkligheten är förändrad. Det svarta har inga nyanser. Det känns som om inget kan hjälpa.

Att inte hitta någon väg framåt är att uppleva sin egen långfredag. På långfredagen blev Jesus dömd, utskrattad, hånad, dödad, gravlagd. Han fick smaka livets bitterhet. Vi delar alla erfarenheter av att vandra i det mörkaste av mörker.

Vilken är din långfredag? Vilken är den svåraste dagen i ditt liv?

Ibland är det bara tyst. Ingen frågar efter oss. Ingen verkar finnas i vår närhet. Det är så stilla att vi inte ens vet vad vi själva känner. Allt är tomt. Ett liv i vakuum, varken lyckligt eller sorgset, varken starkt eller svagt. Bara tystnad.

Påskaftonen är vakuumdagen. Jesu grav är förseglad med en sten. Utanför vaktar soldater. Lärjungarna gömmer sig, rädda för att gå ut. Rädda för att bli igenkända. Den Jesus som de hoppades på är borta. Allt är över.

På ytan ser det dött ut. Ett vitt eller brunt hårt skal. Men inuti spirar liv och något växer innanför skalet. Det lilla ägget spräcks och en kyckling föds. För tanken ologiskt, men omöjliga saker kan bli möjliga.

I påskdagens gryning närmar sig några kvinnor Jesu grav. Soldaterna är borta och stenen bortrullad. Vid graven möter de en gestalt som frågar varför de söker den levande bland de döda.

Att Jesus blev levande efter att ha varit död är för huvudet obegripligt, men för hjärtat kan det bli begripligt. Efter livets långfredagar kan glädjen och hoppet börja gro.

Påskdagen är den smygande glädjens dag då Gud visar att inget är omöjligt. Vi delar erfarenheter av hur det känns när det omöjliga blir möjligt. Har du upplevt att det omöjliga skedde? Kan det vara din påskdag?

Gudstjänsterna på annandag påsk handlar om två män på vägen mot byn Emmaus. Plötsligt är de inte längre ensamma. En tredje person slår följe och de samtalar med varandra. Först på kvällen, när den tredje personen bryter brödet, öppnas ögonen på de två männen. Först då förstår de att Jesus har vandrat vid deras sida.

Inte heller du är ensam. Någon vandrar vid din sida. Jag tror på en Gud som i Kristus själv har upplevt den största smärtan, den mest fasansfulla förnedringen.

En Gud som har genomlevt långfredagen och möter i påskdagens gryning. Hans löfte gäller än idag, det gäller både dig och mig: Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Fredrik Modéus

Biskop i Växjö stift