För att travestera Kiplings berömda dikt, ”The Ballad of East and West”…

De är afrikaner från Eritrea och Somalia, de är asiater från Vietnam och Thailand och araber från Syrien och Irak. Den andra gruppen är svenska seniorer, alltså sådana som har passerat 65-årsstrecket.

Egentligen ska ingen av de två grupperna vara på gymnasiekolan. De förstnämnda är för gamla för att vara lärare och de sistnämnda skulle inte klara kunskapskravet i svenska. Ändå utgör de tillsammans en ganska lyckad kombination.

— Flyktingarna och invandrarna har en lägre tröskel för äldre, som de tycker är snälla. De upplever också att äldre talar tydligare – och i vissa fall också högre, säger Markus Rombo, en av två SFI-lärare som håller i läxhjälpen, språkstugan eller vad man nu vill kalla det för.

Verksamheten har bara varit igång några månader och ses som ersättaren till tidigare Språkcaféet. Den verksamheten har, såvitt Markus känner till, pågått i många år.

— Upprinnelsen var att eleverna som går i SFI ville öva sig i att prata svenska. Detta ordnades genom volontärer; daglediga och pensionärer kom för att bekanta sig med invandrarna.

Problemet, menar Markus Rombo, var att man inte kom så mycket längre än till hälsningsfraser som ”Vad heter du?” och ”Varifrån kommer du?”. Tanken med Läxhjälpen, som nu har varit igång i några månader, är att den ska vara lite ambitiösare. Alltså lite mer av studier, men fortfarande under sällskapliga former – och med avbrott för fika.

I den mittre bänkraden kämpar Tirhas Tegay och Eden Gebretensae med svenskan. Inte nog med att allt låter konstigt, det ser konstigt ut också. Tigrinska, deras hemspråk, skrivs på Ge'es som är ett alfabet från 700-talet före Kristus med bara konsonanter.

Båda kom till Sverige under 2015, men Eden har kommit längre med svenskan eftersom Tirhas har haft ett barn att ta hand om. I olika omgångar kom de med båt över Medelhavet, från Libyen till Italien.

Monica Liljeroth, som lärt känna dem, hjälper till med förståelsen.

— Jag gör det här för att jag gillar att möta andra kulturer. Sedan känner vi ju varandra om vi möts på stan, säger hon.

Vid bordet intill sitter hennes sambo, Jörgen Bergström, som uppmärksamt följer vad Osama Alsit skriver i en övningsbok.

Han, Alsit, berättar att han nu bor i Klevshult med sin fru och sina fyra döttrar. Han kommer från Damaskus i Syrien, där han jobbade som grafisk designer.

— Om det är möjligt vill jag fortsätta med det. Men det är bättre att ha vilket jobb som helst än att inte göra någonting.

Vi frågar Markus om vad invandrarna har svårast med i svenskan.

— Generellt är det sammansatta ord och sje-ljud. Annars beror det nog mer på varifrån de kommer; somalierna brukar ha ganska lätt för uttalet men de lägger gärna in lite extravokaler, de arabisktalande får gärna ett kantigt uttal, medan asiaterna har det allra svårast – å andra sidan är de duktiga på att lära sig grammatik.