Frågeställningar om vad EU bör fokusera på, och hur unionen bör reformeras framöver, präglar sedan Brexit-omröstningen i somras allt oftare dagordningarna i Bryssel.

Från Kristdemokraternas sida är vi tydliga med att vi vill ha ett EU som fokuserar mer på Europas gemensamma utmaningar, och mindre på sådant som bättre sköts av medlemsländerna själva.

Socialdemokraterna har kommit till en annan slutsats och gjort överstatlig välfärdspolitik till sin nya hjärtefråga. Det saknar folklig förankring, det är fel i sak och det riskerar dessutom att ytterligare spä på EU-fientligheten.

Frågan handlar om EU-kommissions förslag till en ”Europeisk pelare för sociala rättigheter”, som offentliggjordes förra året.

Kommissionen pekar i sitt förslag ut ett 20-tal politiska områden där man anser att medlemsländernas välfärdssystem är i behov av harmonisering och överstatlig likriktning. Vilka vinster som tros kunna uppnås genom att flyta socialförsäkrings-, familje- eller socialpolitiken till Bryssel framgår dock inte.

Socialdemokraterna och den svenska regeringen har i sammanhanget intagit en märkligt pådrivande hållning. Regeringens företrädare kan numera knappast tala om EU utan strössla med uttryck som ”ett socialt Europa”. Och i höst kommer Stefan Löfven stå värd för ett toppmöte i Göteborg med den sociala pelaren överst på agendan.

I Europaparlamentet har Löfven fått uppackning av sina partikamrater. Senast nu i januari stödde Socialdemokraterna i Europaparlamentet ett betänkande om den sociala pelaren som går betydligt längre än kommissionen.

Bland förslagen från parlamentet märks bland annat minimilöner, ny överstatlig arbetsmarknadslagstiftning och nya miljarder till diverse socialpolitiska EU-fonder.

Kristdemokraternas linje i frågan är tydlig. Jag röstade nej till betänkandet om den sociala pelaren i Europaparlamentet, och Kristdemokraterna har reserverat sig mot regeringens hållning i frågan i riksdagens EU-nämnd.

Det är sant att det på många håll i Europa finns brister när det gäller de sociala skyddsnäten.

Men för att ett problem är identifierat betyder det inte per automatik att lösningen är att flytta beslutandemakten till EU.

EU behövs på många sätt mer än någonsin. För handeln, ekonomin, jobben, miljön och migrationsutmaningarna.

För en gemensamma utrikespolitisk röst i en tid då Ryssland uppträder allt mer aggressivt.

Att i ett läge då Europas ledare har svårt att enas om reformer på dessa områden försöka rädda EU:s trovärdighet genom att flytta välfärdspolitiken till Bryssel är en kontraproduktiv taktik.

Lars Adaktusson (KD)

Europaparlamentariker