Det var stor dramatik när HV71 dam förlorade SM-finalen mot Djurgården. Det var tunga huvuden och tomma blickar ute på isen.

Men efter att laget stängt in sig i omklädningsrummet var det ändå med huvudet högt som HV-spelarna kom ut och mötte press, familj och vänner.

- Men det är tufft nu... usch. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, säger HV-målvakten Sabina Eriksson.

Eriksson svarade återigen för en lysande insats mellan stolparna och stod för flera kvalificerade räddningar. Men det hjälte inte HV i den här finalserien.

- Det är klart att när man har tagit sig till final vill man gå hela vägen. Men när vi har smält det här kommer vi nog att inse att vi inte har förlorat ett guld utan vi har vunnit ett silver. Man måste se till den stora bilden.

Ja, för HV har inte inte haft en spikrak väg till den här finalen. Många skador och sjukdomar har ställt till det. Ibland har laget knappt varit tio personer på träningarna.

- Man måste ändå förstå vad vi har gått igenom den här säsongen. Men vi har tagit oss samman här på slutet och har verkligen gett Djurgården en ordentlig match, säger Eriksson.

Forwarden Maja Jakobsson är inne på samma linje.

- Jag är så himla stolt över att tillhöra det här laget. Hur vi har jobbat som grupp under den här säsongen, jag är bara stolt över att få vara här, säger hon.

Efter att spelarna har duschat och bytt om ska laget åka och äta tillsammans. Sedan väntar en lång bussresa hem till Jönköping.

- Vi ska ta tillvara på den här tiden tillsammans och bara umgås. För hur som helst kommer ju gruppen att splittras.

Hur ser du på din framtid?

- Jag vill självklart vara kvar här. Eftersom att jag har haft en så knackig säsong vill jag stanna kvar i HV, säger Jakobsson.

Målvakten Sabina Eriksson är inne på samma linje.

- Det blir alltid en ny säsong men var den blir vet jag inte nu. Men jag hoppas att det blir i HV71.