Foto: Montage 

”En superstjärna är död”

Ziggy har letat sig ut till de andra stjärnorna på himlen. En superstjärna är död.

Personligen är jag för ung för att ha lyssnat på David Bowies musik när den kom, men som 15-åring öppnade det sig en ny värld när jag satte igång "Hunky Dory" som jag hade lånat av biblioteket i Nybro.

Det var från början Nirvanas cover på "The man who sold the world" som växte min uppmärksamhet. När den låten hade nötts sönder så att ett hack hade skapats i skivan insåg jag att jag var tvungen att gå till källan. Väl vid källan fanns det inget val än att hoppa rakt in. Låt efter låt gav rysningar i kroppen.

Storheten i David Bowies musik är svår att definiera. Det är ett av världens genom tiderna största artistskap. Rollerna han skapade, de genialiska melodierna och de smått fantastiska berättelserna han förmedlar genom texterna. Men kanske ännu större har hans intresse för att förändras. Glamrock, soulig musik, ren rock, jazziga toner - ja till och med drum and bass gav han sig på med en genuin nyfikenhet på musiken.

Djupdykningarna i de olika genrerna har kanske gett riktiga bottennapp emellanåt (stora delar av 90-talet), men även gett oss låtar som "Life on Mars", "Changes" och "Heroes". De tre låtarna i sig räcker för att vara en stjärna - stjärnmannen gav oss så mycket mer.

För endast tre dagar sedan släpptes hans sista skiva "Blackstar" – hyllad av en enig recensentkår. Som ett soundtrack till sin egen hädanfärd. Farväl Ziggy.

Regler för kommentarer