Glad nästan jämt, kreativ, driven, vill rädda världen och älskar att göra människor glada. Så beskriver Anna Stavréus sig själv. För fem år sedan bestämde hon sig. Den hårda och tuffa kampen skulle komma att visa sig vara värt det. För fem år sedan började Anna kämpa för att bli nykter alkoholist.

Profilen: Anna Stavréus

ÅLDER: 49 år.

GÖR: Jobbar som kommunikationschef på T-Emballage.

..

Profilen: Anna Stavréus

ÅLDER: 49 år.

GÖR: Jobbar som kommunikationschef på T-Emballage.

BOR: Fagerslätt, på Huskvarnaberget.

FAMILJ: Två söner, Jack 17 år och Hannes 14 år.

INTRESSEN: Måla akvarell och löpa i naturen.

LÄSER: Gärna romaner, glada böcker.

LYSSNAR PÅ: All musik.

TITTAR PÅ: Mästerkocken eller Biggest loser.

FAVORITMAT: Italienskt.

DRÖMMER OM: Mer öppenhet mot människor.

AKTUELL MED: Vårtalare på Valborgsmässoafton.

— Jag mår fantastiskt bra idag. Det känns som att jag klarar det mesta, kom an bara! säger Anna och skrattar.

Testade som 18-åring

Alkoholen kom in i Annas liv vid 18 års ålder. Sedan barnsben har Anna haft ångest och som ung var hon en blyg person. Hon minns känslan när hon drack ett glas bubbel för första gången.

— Oh, vad skönt, tänkte jag. Jag var ganska blyg när jag var yngre och kände att jag kunde slappna av. Det var en skön känsla och får man den känslan ska man nog se det som en varningssignal, berättar hon.

Det skulle dock dröja många år innan alkoholen kopplade greppet om henne på riktigt. När hon gick igenom en skilsmässa och var utan barnen varannan vecka ökade behovet av alkohol successivt. Ett glas vin på kvällarna blev två glas, som senare blev en flaska, som senare kunde bli två flaskor. Hon försökte länge dölja sitt drickande för omgivningen och det skulle dröja sju år efter skilsmässan innan hennes alkoholvanor blev ifrågasatta.

— Jag planerade att gå på en gala i Jönköping och skulle ta en drink med en kollega innan festen. En närstående person frågade mig om jag verkligen klarade att ta en fördrink och sedan dricka på kvällen. Nej, sa jag då.

Sökte hjälp

När Anna förstod att hon hade alkoholproblem ringde hon jobbet, barnens skola, vänner och familjen. Hon sökte hjälp på egen hand och gick ett rehabiliteringsprogram på kvällarna efter jobbet.

— Alkoholen påverkade mitt liv för mycket. Jag var väldigt trött och satte på mig en mask för att klara av det. Jag tänkte att antingen dör jag en smula eller så tar jag tag i det. Det har alltid varit viktigt för mig att ta kontrollen själv. Det var tufft att berätta men det var det värt. Utan stödet från vänner och familj hade jag inte klarat det, säger hon.

Från partypingla till mystjej

För att övervinna alkoholen började Anna springa i skogen och måla tavlor, något som idag är hennes stora passioner. Målandet har hjälpt henne mycket och radhusets väggar pryds med flera av hennes färgstarka målningar.

— Man måste ändra sitt liv och sina vanor. Jag gick från partypingla till mystjej. Min högsta önskan när jag drack var att kunna vara hemma och bara vara. Där är jag idag, säger hon och ler i den stora fåtöljen.

Vägen mot ett nyktert liv har inte varit spikrak och Anna har tagit återfall, främst på grund av stress och avsteg från de nya vanorna. Klart det är ett misstag, säger hon men menar att det är en del av sjukdomen. Hon har då sökt hjälp och tagit ett steg tillbaka för nya krafter.

— Jag ville skriva till Systemet och säga att de inte skulle sälja till den här tjejen, säger hon och skrattar och fortsätter:

— Alkoholism är precis som vilket begär som helst. En del kan inte bara ta en chokladbit utan äter upp allt, säger hon.

Idag känner sig Anna starkare än någonsin, tack vare att hon tagit sig ur en nylig svacka. Hon tror inte att hon kommer att dricka igen, men förklarar att man aldrig kan veta säkert. Anna förändrade sitt liv och hon menar att det är nyckeln till att lyckas.

— Det handlar om att bestämma sig och göra en förändring. Jag älskar att vara nykter, säger hon med ett leende.

Fått stort stöd

Stödet från barnen Jack och Hannes har hjälpt Anna ur drickandet. Sönerna säger ibland att hon borde ge sig ut och springa när de upplever att stressen blir påtaglig. Den öppna dialogen mellan dem betyder mycket för Anna.

— För mig är det viktigt att vi kan prata om det i familjen och det är jätteskönt att vi gör det, säger hon.

Anna är dock förvånad över hur tabubelagd alkoholism och samtalet kring det är och menar att det är en vanligare sjukdom än många tror. Hon hoppas kunna hjälpa andra genom att berätta sin historia.

— Att jag väljer att vara en öppen bok är för att dels hjälpa mig själv, men dels också andra och definitivt de viktiga barnen. Vi lever en kort tid på jorden, så varför inte dela med oss? säger hon.

"Glöm inte barnen"

Anna har ett bra chefsjobb och berättar att en alkoholist inte behöver vara en människa som sitter på en parkbänk och är full.

— Många tycker att det är ett karaktärsfel, att det handlar om att ta ett glas istället för två, men det fungerar inte så. Jag önskar att samhället var mer öppet för att prata om alkoholism, precis som man gör med bantning, säger hon och betonar att även barn hos missbrukande föräldrar behöver hjälp.

— Min äldsta son fick hjälp hos Musslan, en verksamhet som hjälper barn med missbrukande föräldrar. Det är viktigt att hjälpa sig själv men vi får inte glömma barnen. Är du positivt öppen mot barnen hjälper du dem att bli starka vuxna. Att en förälder är alkoholist är inte barnens fel, de har bara haft otur.