”Häftigt att jag överhuvudtaget överlevde”

Emina Andersson berättar om longboard-kraschen som hade kunnat bli hennes död.
— Det är ett mirakel att jag återhämtat mig så bra, säger hon.

Emina Andersson älskar brädsporter. Brädor som i longboard, snowboard och wakeboard. Eller för de lite äldre läsarna; ni vet sådana brädor man ser unga personer trixa med i snön, vattnet eller åka fort på nerför backar.

— Jag blir helt lycklig och glad när jag åker och gillar utmaningar, förklarar Emina.

Aldrig varit rädd

Brinnande intresse för brädsport och utmaningar går ofta hand i hand med olyckor och skador, även om man är såpass duktig som Emina var.

— Jag har skadat mig väldigt många gånger. Speciellt när jag åkt snowboard. Då har jag brutit handleden och nyckelbenet, säger Emina i lite av ett fniss.

Hon berättar att hon är och alltid har varit orädd. Tidigare har det handlat om skador som ganska snabbt fixat sig. Den sjätte september 2014 drabbades hon däremot av något som skulle förändra hennes liv.

Livsfarlig krasch

Under SM i longboard, Taberg Downhill Challange, flög hon av brädan och slog sig riktigt, riktigt illa.

— De första månaderna minns jag inte. Hela helgen har jag inget minne av och sen låg jag ju i koma.

Exakt vad som hände vet hon därför inte.

— Jag har fått höra två versioner. Den ena är att jag åkte in i en stolpe och den andra att jag åkte in i ett vägräcke. Huvudet först i vad man gissar var någonstans runt 70 kilometer i timmen.

Rastlös återhämtning

Tack vare en kirurg på plats som var en del av säkerhetsgruppen kunde Emina få hjälp direkt. Därefter var det sjukhuset som gällde, under en lång tid.

— Jag bodde där några månader, då jag inte fick åka hem på besök. I början fick personalen inte ens vända mig i sängen.

— Till slut fick jag sitta i rullstol och efter mycket sjukgymnastik kunde jag stå. Det kändes jättehäftigt och gick jättebra.

Emina är väldigt positiv när hon berättar om sin återhämtningsresa. Enligt henne själv har hon varit positiv även under resans gång.

— Jag tror att min inställning har hjälpt min återhämtning en hel del.

Emina gillar även att vara aktiv och igång, vilket hon till en början inte kunde vara överhuvudtaget.

— Det blev väldigt långtråkigt. Inget att göra förutom att kolla tv, vilket jag inte gillar, eller vänta på nästa rehab-träning. Tur att jag hade vänner, familj och pojkvän som hälsade på. Precis före jul fick jag äntligen åka hem.

Börja om på nytt

För att hennes hjärna skulle kunna svälla och läka ordentligt efter kraschen var läkarna tvungna att operera bort hennes pannben.

— Jag fick gå runt med hjälm hemma hela dagarna ända till 10 mars. Sen fick jag tillbaka min gamla panna, som legat fryst under tiden. Det är ganska häftigt.

Eftersom hennes huvud varit känsligt och balansen satt ur spel har hon ännu inte tillåtits röra någon bräda.

— I januari ska jag till Åre och ställa mig på en snowboard igen för första gången, vilket gör mig överlycklig att tänka på. Det kommer vara som att börja om helt från början igen, men det spelar ingen roll. Det blir helt nytt och häftigt.

Vad har du för planer annars?

— Till slut antingen börja plugga igen eller jobba. Eftersom jag lider av en hjärnskada klarar jag inte av något sådant än. Tills vidare är jag sjukskriven och antingen tränar eller spelar spel med kompisarna.

— Jag ska förresten träffa kirurgen som hjälpte mig i Jönköping också. Det ser jag verkligen fram emot, att få höra honom berätta om vad som hände på tävlingen.

Försiktig men glad

Emina är inte sorgsen över vad som hänt. Hon är glad över att vara vid livet och att hon återhämtat sig på, som läkarna sagt, ett mirakulöst vis.

— Jag kommer aldrig bli densamma, men vem blir det? Du kommer inte heller vara densamma i framtiden som du är nu. Jag kommer nog vara mer försiktig i framtiden, men fortfarande kunna göra det jag älskar på ett eller annat vis.

Regler för kommentarer