Ingen panik på premiären

Hur rädda en nedläggningshotad vårdcentral och undvika ännu ett militärmuseum i bygden? I helgen hade Tofterydsrevyn Panik på kliniken premiär.

En fartfylld ambulansfärd är upptakten till den nionde upplagan av Tofterydsrevyn, en kvart före utsatt tid - så den som har köpt biljett till kommande föreställningar bör komma i tid. Annars riskerar man att missa såväl Tofterydsvyer som lokala profiler. Exempelvis flimrar Kjell Boberg förbi i en roll.

Sedan följer en kavalkad av sketcher, musikaliska nummer och inslag som driver handlingen framåt. Som sig bör i en föreställning som utspelar sig på ett sjukhus haglar kiss- och bajsskämten och även om en har hört några av ordvitsarna förr så är det överraskande skoj mest hela tiden. I pausen talas det om värkande käkar efter alla skratt.

Handlingen kretsar kring en nedläggningshotad vårdcentral. Landstingets ombud Stellan Ragnarsson (Ludvig Roos) tänker sälja ut vårdcentralen till riskkapitalisten Nils Frisk (Markus Sandberg). Tillsammans gör Roos och Sandberg i den första akten "Landstingsbyråkratens sång", ett nummer där riskkapitalisten känner lukten av en god affär (numret är en omtolkning av Björks "It's oh so quiet").

Minnesvärd är också duetten mellan Hanna Axelsson och Christer Malmborg där dottern ber sin pappa att inte flytta in till Hok, för där finns både avgaser och en rondell (efter Galenskaparnas låt "Pappa flytta inte in till Tjörn").

Det är så gott som fullsatt i bänkarna i PO:s lada. Premiärhelgen brukar vara svår sett till biljettförsäljning, men både till lördagens och söndagens föreställning såldes omkring 180 biljetter.

Revygeneralen PO Toftgård var mäkta nöjd med premiären.

– Fantastiskt! Det får vi verkligen säga. En härlig publik och allting gick precis som det skulle. Det är alltid premiärnerver, men vi är väldigt nöjda och belåtna.

Regler för kommentarer