Han är sceniskt ståtlig med sina 195 cm och med sin elektriska utstrålning. Men rösten är ändå Tommys styrka. Den är kraftfull, den bär och har ett stort register. Men han har även en förmåga att både nyansera och frasera. Texterna inledningsvis är existentiella och begrundande. Så kom de vart efter, låtarna som har burit karriären framåt. "En dag" och "Dina färger var blå" gör han med en trygg innerlighet och glädje. Tommy backas upp av en kvintett musiker som är mycket kompetenta. Själv ser han ut som om han kommit in direkt från gatan, i svart tajt t-shirt och åtsittande byxor i samma färg. Rock-ränderna går nog aldrig riktigt ur.

Konsert: Tommy Nilsson

Plats: Konsertsalen, Spira

Arrangör: Smålands Musik och Teater

Betyg: Tre tändstickor

Konsert: Tommy Nilsson

Plats: Konsertsalen, Spira

Arrangör: Smålands Musik och Teater

Betyg: Tre tändstickor

Men jag är kluven till denna tudelade föreställning. Det surrealistiska bildspelet i första akten ger mig huvudbry och drar isär mer än det håller samman. Tommy vänder publiken ryggen och ger inga applådtack. Musiken är det som lyser och får föreställningen att lyfta. I de flesta konserter står stjärnan för limmande mellansnack. Här är detta förinspelat och går dånande ut i högtalarna. Först i andra avdelningen säger han de första orden. Då är tiden knapp att etablera kontakt och den blir fragmentarisk. Jag skulle ha önskat att få komma människan Tommy Nilsson närmre. Det tog sig i finalen. Hyllningen till bröderna Gärdestad läkte.