”Jag kände sådan energi från gravplatsen”

Skelettdelarna som hittades i en järnåldersgrav på Visingsö har blivit en rejäl snackis.
Och sättet de hittades på lär bli en snackis den också.

Oscar och Luisa Nisbeth från Ekerö utanför Stockholm befann sig på Visingsö en sommardag i augusti förra året. Och det skulle bli en dag som de sent kommer att glömma.

Det var på ett märkligt sätt som vi hittade benen, jag kände att något låg där, som att jag inte fick gå därifrån förrän jag hade tittat ordentligt, säger Luisa Nisbeth.

Luisa och Oscar hade tillbringat dagen med sol och bad och var egentligen på väg bort från själva fyndplatsen.

— Jag kände en sådan energi på platsen och sa till mannen att ”det är något här”, säger Luisa som sedan barnsben säger sig ha känt övernaturliga krafter.

— Vi var på väg till bilen när jag sa att vi måste vända och gå tillbaka och kolla efter.

Sagt och gjort.

På platsen där Luisa känt energin låg en stor flat sten i marken. Stenen var på tok för stor att rubba, men när Luisa och Oscar tog bort en stor lerklump under stenen fick de se skelettdelarna.

— Både jag och min man arbetar inom sjukvården, så vi såg vad det var vi hade hittat. Det var verkligen jättehäftigt, plötsligt hade vi hittat en gammal grav, säger Luisa.

— Platsen där graven låg är helt plan, en åker, och stenen, som arkelogerna senare sa till oss, kom från andra sidan ön. Den låg där som en slags gravsten.

Man får tro och tycka precis vad man vill om energifält, krafter och mediala känslor, men Luisa Nisbeth är säker på sin sak. Något gjorde att hon inte kunde lämna platsen innan hon verkligen hade kontrollerat vad som fanns där.

— Något var där, det kände jag, som att jag inte fick gå därifrån förrän jag hade tittat under stenen, säger Luisa.

En titt som arkeologerna på Jönköpings läns museum med all säkerhet är väldigt glada över i dag.

Regler för kommentarer