– Kollegorna känner igen sig och många har sagt att det stämmer precis. Mina närmaste chefer har sagt till mig att det var bra skrivet, säger Julia när vi träffar henne för att få hennes berättelse om hur det är att jobba på en av regionens många vårdavdelningar.

Ur Julias FB-inlägg

07.35 Frukosten delas ut samtidigt som jag springer på en blodsockerrunda. Min ena patient ha..

Ur Julias FB-inlägg

07.35 Frukosten delas ut samtidigt som jag springer på en blodsockerrunda. Min ena patient har haft en stroke och behöver matas. Min telefon ringer, en patient ska på röntgen nu. Kan någon annan gå? Nej.

Dags att samla in brickor. Det larmar från ett hjärtövervak, jag går till patienten. En patient ringer. Måste kissa. En patient frågar om morgonmedicinerna, sjuksköterskan är på väg, många tar sina mediciner till frukosten. När kommer läkarna? Hjärtstoppslarmet går igång, alla släpper det de håller på med och springer. Falskt larm.

Patient har ont i bröstet. Hämtar EKG-apparaten. Samordnaren ringer - ny patient på väg in. Tar emot patienten. En patient ringer, blöder kraftigt och är likblek. Behöver koppla på syrgas. Nästa patient ringer. När kommer ronden? Hittar du en fjärrkontroll? Samordnaren ringer, det blir operation. NU. In till patienten, informera, hämta kläder, duschkräm och handdukar. River ut sängkläderna. Bäddar nytt. Rullar ut sängen mot operation. Och klockan är bara 09:00.

Under resten av arbetspasset kommer jag troligtvis inte hinna gå på toaletten och får dåligt samvete när jag tar rast eftersom vissa inte kommer hinna det. Ni är varmt välkomna in till oss om ni blir sjuka och vi kommer att ta hand om er så gott vi kan. Det vi begär i gengäld är förståelse för att vissa saker tar lite längre tid.

Julia Gustavsson är ganska ny som undersköterska och har jobbat i ett år på akutvårdsavdelningen på Ryhov. Hon trivs jättebra med själva jobbet och kollegerna som hon vill ge en särskild eloge för det fina samarbetet. Men när det gäller arbetsbelastningen och stressen, att inte känna att man räcker till för patienterna, är hon inte alls lika nöjd.

LÄS MER: Platser togs bort för andhämtning

– Nej, när det ständigt fattas personal säger det sig självt att vi inte hinner med som vi borde göra. Jag är undersköterska och är med och ställer diagnos, då måste jag ju hinna lyssna, se och känna på patienten för att kunna göra en bedömning. Men det finns inte riktigt tid till det för vi behövs alltid någon annanstans.

Släcker bränder

Till akutklinikens vårdavdelning kommer patienter med till exempel misstänkt stroke, smärtor i bröst och buk eller med skador efter fall. Ofta handlar det om äldre patienter och en del är så sjuka att de inte klarar att gå på toaletten själva. Verksamheten är igång dygnet runt och det finns även platser på övervaket där de som är allra sjukast ständigt ska kontrolleras.

– Det är ett högt tempo, men det är inte det jag ifrågasätter, utan det är att det har blivit alltför högt. Hur ska vi prioritera när alla behöver hjälp samtidigt, vi måste få tid att ta hand om patienterna så de får rätt vård och slipper komplikationer. Som det är nu hinner vi bara släcka bränder.

Patienter vill inte störa

Även om alla som jobbar hjälps åt och försöker lösa situationerna på bästa sätt så märker patienter av deras stress.

– En del tycker synd om oss och väntar med att ringa på hjälp för att inte störa eller vara till besvär och så ska det ju absolut inte vara.

LÄS MER: (S) vill bromsa minskning av vårdplatser

Julia anser att något måste göras nu och hon hoppas att någon ur regionens ledning och politiker ska lyssna och förstå situationen. Den tillfälliga neddragningen av vårdplatser från 38 till 30 för att ge personalen på just denna avdelning chans till återhämtning och möjlighet att introducera ny personal, menar hon har varit absolut nödvändig.

— Men något är ju fel om man måste stänga platser för att hinna med att jobba, det visar ju hur allvarlig situationen är. Och inte bara inom den här kliniken och avdelningen, utan inom hela vårdkedjan.

– När vi inte har plats för patienterna får de vårdas på en annan avdelning och det är inte alltid som de får plats på rätt ställe för sin sjukdom. Det kan väl ingen vara nöjd med, säger Julia.

LÄS MER: Nollpunkten kan aldrig nås för väntetider