Kalle ser klarare på livet efter cancern

Det kom som en chock när Kalle Rosén fick beskedet att han hade prostatacancer. För ett år sedan blev han friskförklarad och nu vill han bevisa att han fortfarande är en man. Han ska debutera i bodybuilding.

– Hade jag inte fått prostatacancer hade jag aldrig tävlat, säger Kalle Rosén.

"Fyra-fem år sedan", svarar han när han får frågan om hur länge sedan det var som han fick beskedet om sjukdomen.

Profilen: Kalle Rosén

Ålder: 56 år.

Bor: Vaggeryd.

Familj: Fru och två söner.

Gör: Jobbar som montör på Stacke..

Profilen: Kalle Rosén

Ålder: 56 år.

Bor: Vaggeryd.

Familj: Fru och två söner.

Gör: Jobbar som montör på Stacke Hydraulik i Skillingaryd.

Intressen: Fiske och träning. "Fiska bör man göra minst en gång i veckan året om."

Läser: Inte ofta, men helst faktatidningar om fiske.

Lyssnar på: "Helst Bruce Springsteen men hårdrock på gymmet vare sig man vill eller inte."

Tittar på: Naturprogram.

Äter helst: Vaggeryds isterband.

Drömmer om: Åka på fiskeresa till Norge.

– Jag trodde att jag hade fått en helt vanlig urinvägsinfektion. Inte trodde jag att det var cancer. Men efter fasligt många prover och en återkallelse om att jag skulle ta med en anhörig så förstod jag. Man behöver inte direkt vara en Einstein för att förstå att det var cancer.

Operation eller strålning? I samråd med läkare fick Kalle Rosén avgöra vilken behandlingsmetod han ville genomgå.

Inom ett par minuter hade han redan bestämt sig för operation.

– Jag ville ta bort cancern direkt. Jag ville inte ha den i min kropp och fortsätta leva med den.

Den första tiden efter operationen bestod av kateteter och inkontinensproblem.

– Jag kunde bli illröd i ansiktet bara av att försöka hålla tätt. Det var förnedrande och jag kände mig väldigt liten och utlämnad. Men det gäller att vara envis och stark i psyket. Annars går det inte.

 

Och envis som synden – det stämmer helt klart in på Kalle Rosén. Efter bara sex veckor var han tillbaka på jobbet igen.

– Egentligen är man sjukskriven i åtta-tio veckor, men jag ville tillbaka till jobbet så fort som möjligt, så jag började jobba på halvtid.

Och det gäller även träningen.

– Jag gick ner till gymmet redan tio dagar efter operationen, i samband med att jag blev av med katetern. Då läckte jag väldigt mycket. Men det hindrade inte mig. Det var bara att ställa sig på löpbandet och köra. Man kan faktiskt gå samtidigt som man gör knipövningar. Det är viktigt att inte tycka synd om sig själv. Det är bara du som kan göra jobbet för att komma tillbaka.

 

Trots att prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män är det långt ifrån alla män som vill prata om den.

– Många män skäms för de följder som sjukdomen kan föra med sig, såsom inkontinens och impotens, och väljer därför att tiga och dölja sin sjukdom. Vi får inte visa oss svaga, för då är vi inga riktiga män, brukar det låta. Men det är ju så, manligheten sitter ju där.

För Kalle Rosén har det alltid varit en självklarhet att vara öppen, vilket har underlättat för både honom själv och omgivningen.

– Trots att jag är friskförklarad så kommer alltid minnet av cancern att finnas där. Det finns ingen anledning att tiga om något som kommer vara en del av dig själv. Man måste lära sig att leva med det genom att acceptera och prata om det.

Kalle Rosén har själv gått på åtskilliga gruppmöten för att ställa frågor och få råd av andra män som går igenom sjukdomen och får behandling.

– På ett gruppmöte berättade jag för en före detta elitcyklist om vilken fantastisk vård jag har fått på Länssjukhuset Ryhov. Men han trodde mig inte. När han blev opererad för tio år sedan hade han bara fått en kasse med blöjor och fått gå hem. Det är förfärligt jämfört med den vård och den personal som jag har varit i kontakt med i Jönköping. Ingen fråga har någonsin varit för dum för dem.

För att kontrollera att cancern inte kommer tillbaka går Kalle Rosén, under en femårsperiod, på årliga rutinkontroller.

Hur har sjukdomen påverkat dig och din omgivning?

– Jag värdesätter livet på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort tidigare. Jag och min fru, som har varit ett stort stöd, har kommit närmare varandra och vår relation har stärks. Efter 30 år tillsammans blir det lätt en vardag som fylls av just vardag. Nu har vi pratat med varandra på ett helt annat sätt och jag värdesätter vår tid tillsammans mer än någonsin. Jag har fått ett helt annat perspektiv på livet. Vad gör det om det är en repa på bilen? Familjen går först, den är alltid viktigast.

 

När Kalle Rosén fick beskedet om att cancern var borta frågade han sin läkare om han kunde tävla i bodybuilding.

– Min läkare tyckte det lät lite väl extremt, men det brydde jag mig inte om.

Med den personliga tränaren Anders Lundgren från Jönköping och Waggeryds atletklubb i ryggen ska han debutera som 56-åring i bodybuilding i Luciapokalen i november.

– Jag har tränat hela mitt liv, men jag har aldrig haft en tanke på att tävla. Hade jag inte fått prostatacancer hade jag inte gjort det heller.

Att göra debut som 56-åring i bodybuilding tillhör inte direkt vanligheterna. Kalle Rosén är den äldsta debutanten Anders Lundgren har haft.

– Luciapokalen är en extremt stor tävling, så det ska bli väldigt kul att medverka. De flyger liksom in amerikanare som är stora som hus. De måste ha ätit mer än gröt.

För elva veckor sedan började Kalle Rosén med sin diet som ska få honom att gå ner i vikt utan att tappa muskelmassa. Den kommer han att följa till punkt och pricka fram till tävlingen i november.

– Målvikten är 73-74 kilo. Och då började jag på 83. Man ska bara ha 2-3 procent kroppsfett när man tävlar. Men det är tufft. När man var yngre kunde man lättare bygga muskler, nu gäller det att behålla de muskler som man har i stället.

Inför tävlingen tränar han sex dagar i veckan – 20 minuter kondition och upp till 90 minuters styrketräning.

– Det blir lätt långa pass här nere på gymmet. Vi är inte direkt rädda för att prata med varandra.

Regler för kommentarer