Inflyttning till städerna verkar inte stänga lönegapet utan i takt med att kvinnor tjänar mer, tjänar män relativt sett ännu mer, konstaterar Charlotta Mellander. Här vår i centrala Stockholm. Foto: Tomas Oneborg/ TT

Krönika: Kvinnor flyttar gärna till storstan

Den skeva fördelningen av inkomster kom i fokus då den franske ekonomen Piketty släppte sin uppmärksammade bok ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” för ett par år sedan.

Men redan 2011 kom den politiska sloganen ”We are the 99 %” i samband med ockupationen av Wall Street.

Vad de syftade på var att en procent av världens befolkning äger en oproportionerlig andel av världens resurser.

Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman hävdade att de satte ribban för lågt när sloganen skapades och att den istället borde ha varit ”We are the 99,9 %” och visade hur den genomsnittliga inkomsten hade ökat med 21 % samtidigt som den ökat med 400 % för den översta promillen i inkomstligan mellan åren 1979 och 2005.

Inkomstskillnaderna hänger i väldigt hög grad ihop med skillnader i kapitalinkomster, men även skillnader i löneinkomster spelar roll.

Här är få frågor så omdebatterade som skillnaderna i löner mellan kvinnor och män.

När jag för ett tag sedan tittade på genomsnittliga löneinkomster för kvinnor och män i samtliga 290 svenska kommuner, fanns inte en enda kommun där kvinnor i genomsnitt tjänade mer än män. I vissa fall tjänade män i genomsnitt hela 80 % mer än kvinnorna.

Detta kan naturligtvis ha en rad orsaker.

Kvinnor återfinns i högre grad i yrken som är lägre betalda, kvinnor stannar ofta hemma längre i samband med att barnen kommer, de är mer benägna att arbeta deltid och ja, både löner och deltid är en diskussion för sig, men det lämnar jag därhän i detta sammanhang.

Men poängen är att oavsett orsakerna innebär mönstret att kvinnor tjänar mindre än män att kvinnor därmed har en svagare ekonomisk makt.

Inom mitt forskningsområde har det på senare år hävdats att den här klyftan kommer att jämnas ut i takt med att landet urbaniseras.

Kvinnor är nämligen mer benägna än män att flytta till storstadsregioner, det vill säga de platser där lönerna är som högst. Kvinnor tenderar också i högre grad att skaffa sig en högre utbildning.

Författaren Hanna Rosin gick så långt som att hävda att detta mönster skulle vara ”The end of men”, det vill säga att kvinnor skulle komma att bli det ekonomiskt dominerande könet framöver.

Denna tanke har även förts fram av Per Schlingmann och Kjell A Nordström i boken "Urban Express". Urbaniseringen har därmed setts som en utjämnande faktor mellan kvinnors och mäns löneinkomster.

I den studie jag gjorde fann jag också att både kvinnor och män tjänade mer i större städer än i mindre, vilket inte är förvånande eftersom större arbetsmarknader har en rad fördelar som påverkar lönenivåerna.

Men vad som var mer intressant var att se att skillnaden mellan kvinnors och mäns löner också var som störst här, det vill säga på de platser där kvinnor tjänade mest i genomsnitt tjänade män relativt sett ännu mer.

Om vi jämför lönegapet enbart mellan högutbildade kvinnor och män fortsätter vi att se stora gap mellan grupperna.

Här ser vi ändå en viss skillnad i vilka platser som har störst gap.

När vi tittade på kvinnors och mäns löner för samtliga oavsett utbildning var skillnaderna som störst i Danderyd, Lidingö, Lomma, Velllinge och Täby – alla kommuner i storstadsregioner.

När vi istället bara tittade på högutbildade kvinnor och män, dök kommuner som Båstad, Perstorp, Surahammar, Gnosjö och Sandviken upp längst upp på listan – platser som i många fall domineras av en stark tillverkningsindustri.

Men även i detta fall finns ett statistiskt samband mellan lönegapet och kommunens storlek.

Sammantaget visar resultaten att urbaniseringen visserligen gör att lönerna ökar, samtidigt som det är ett faktum att städer lockar till sig fler kvinnor än män.

Men urbaniseringen tycks alltså inte stänga lönegapet utan i takt med att kvinnor tjänar mer, tjänar män relativt sett ännu mer.

Oavsett om detta beror på medvetna val, som att i högre grad stanna hemma med barn, innebär den här skillnaden att kvinnor sitter med en svagare ekonomisk makt än män.

Om det är en effekt av de val som ofta görs redan i unga år, såsom vilken utbildning man väljer, bör unga kvinnor och män medvetandegöras om vad utbildningsvalet de gör kan medföra ekonomiskt senare i livet.

Om gapet inte kan förklaras av dessa val, ja då är det precis lika intressant att ta reda på mer om varför det består - oavsett utbildning och mobilitet till större städer.

CHARLOTTA MELLANDER

Regler för kommentarer