Professor Ingrid Lomfors talar under konferensen "Sverige tillsammans" på Münchenbryggeriet i Stockholm i måndags. Foto: Maja Suslin/TT

Krönika: Propagandajippon mot krisen

Propagandajippon löser ingen kris, skriver Lars - Anders Johansson i sin krönika.

Det verkligt provocerande med chefen för Forum för levande historias Ingrid Lomfors påstående ”det finns ingen inhemsk svensk kultur” på regeringens konferens ”Sverige tillsammans” i måndags är inte det absurda påståendet som sådant (ett påstående som hon nästföljande dag efter massiv kritik ansåg sig nödgad att försöka skyla över på myndighetens blogg), utan det faktum att en tesdrivande historiker görs till chef för en opinionsbildande myndighet som kallas in för att ge trovärdighet åt regeringen under renodlade propagandajippon.

Lomfors var inte den enda myndighetschef som lånade ut sin och myndighetens trovärdighet åt regeringen Löfven.

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson, som under den senaste månaden har fått agera språkrör för den officiella hållningen i migrationspolitiken, var givetvis närvarande. Mannen som gång på gång har överskridit sina befogenheter som opartisk myndighetschef för att fälla normativa omdömen om den förda politiken och som gång på gång förnekat att en kris varit under uppsegling, ända tills regeringen plötsligt lanserade sin krisplan.

Men det var inte bara myndighetschefer som hade kallats in för den till sekulärt väckelsemöte gränsande konferensen på Münchenbryggeriet.

Där var även andra kompisar till regeringen, som lobbykompisgänget Rättviseförmedlingen vars kategorisering av människor utifrån hudfärg, könsorgan och sexuella preferenser upphöjts till högsta mode på kulturdepartementet närvarade.

Vad denna verksamhet har att göra med den pågående migrationskrisen är en gåta, men regeringen tar väl varje tillfälle till att legitimera sina kompisar, och i nuläget behöver den förmodligen alla vänner den kan få.

Desperationen som vilade över hela arrangemanget blev särskilt tydlig under kändisinslagen, som när ishockeyspelaren Peter Foppa Forsberg från scenen jämförde sina erfarenheter av att flytta till Kanada som NHL-proffs med de ensamkommande flyktingbarnens situation.

Att integration i ett nytt land är knepiga grejer framgick i och för sig av att inte ens en hockeyspelarlön på hundratals miljoner förmådde lindra upplevelsen av kulturellt utanförskap.

Det mesta som utspelade sig på Münchenbryggeriet i måndags hade kunnat avfärdas som trams, om det inte hade varit för att situationen är så allvarlig.

I fredags presenterade regeringen en krisplan, som bland annat innebär att människor som har lämnat tältläger i Mellanöstern ska inhysas i tältläger i den svenska vintern.

Från Norbergs kommun kommer rapporter om att man planerar att bedriva skolundervisning utomhus, eftersom bristen på undervisningslokaler är akut.

Samtidigt meddelar skolministern att ensamkommande tonåringar ska placeras i klasser med yngre barn, för att hantera kunskapsglappet gentemot de jämnåriga.

Regeringen har själv meddelat att det råder kris. Likväl ägnar landets statsminister en hel arbetsdag åt ett intern feel good-jippo för de rödgröna kompisarna.

Det hela påminde mer om en hybrid mellan Alliansens valkickoff i Nacka förra året och Birgit Friggebos försök att gjuta olja på vågorna med allsång i Rinkeby 1992.

De konkreta förslagen lyste också med sin frånvaro. Det påtagligaste var en 100-klubb, för företag som tar emot praktikanter, ett förslag som omfattar 500 personer, av de 180 000 som väntas anlända bara i år.

Sverige står inför efterkrigstidens största politiska utmaningar och regeringen är till synes handlingsförlamad.

Integrationsutmaningen kommer inte att lösas genom att myndighetschefer trummar in budskapet att Sverige saknar en inhemsk kultur. Mottagandet av migranter kommer inte att lösas av praktikplatser åt några hundra personer. Den politiska oron i landet kommer inte att dämpas av propagandajippon och ryggdunkningar utan av konkreta politiska åtgärder.

Samma dag som Bastiljen stormades av revolutionärerna i Paris 1789 antecknade den franske kungen Ludvig XVI i sin dagbok: ”Rien” – ”Ingenting”.

Det är inte utan att man undrar vad den svenska kungen tänkte där han med plågad min satt på första bänk i Münchenbryggeriet, eller vad Löfven skriver i sina dagböcker.

Regler för kommentarer