Mer jämlikhet på rutmarknaden skulle inte skada. Foto: Claudio Bresciani / TT

Ledare: Dags för superrut

Hushållsnära tjänster. Utveckling, inte avveckling, är vad som krävs.

En ojämlik arbetsmarknad är en arbetsmarknad där långt ifrån alla får plats.

Ett arbete är kanske den enskilt viktigaste, utjämnande faktorn för ett jämlikt samhälle.

Många människor kommer nu till Sverige och sedan tidigare är många ställda utanför arbetsmarknaden. I huvudsak handlar det om lågutbildade personer, unga och utlandsfödda.

De senare har blivit påtaligt fler bara under hösten. Nu kommer förslag från politiskt håll att skapa olika typer av särskilda jobb så att den gruppen lättare kan integreras. Det vore välbehövligt, då vi alltså talar om flera hundratusentals arbetstillfällen som måste fram.

Men i själva verket är arbetslösheten inte etiskt betingad, utan ekonomiskt. Oavsett varifrån den friställda arbetskraften kommer, måste vi i Sverige skapa möjligheter för folk att arbeta, om än till lägre lön.

För det är bättre att få något betalt överhuvudtaget än inget alls. Det är, faktiskt, också en jämlikhetens tanke, eftersom det inte är givet att städaren ska förbli vid sin kvast.

Se i stället potentialen i en bättre rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden.

Lars Lejonborg, förre FP-ledaren, sade i en valdebatt en gång att "min son började att steka hamburgare på McDonalds. Nu är han kock på en jättefin restaurang."

Och då är det ändå inget fel på att vända burgare - tvärtom: det finns inga skitjobb.

Diskussionen om lägre ingångslöner är intressant och viktig i det perspektivet.

Därför att det handlar om att få in en fot någonstans överhuvudtaget. Det säger sig själv att den foten är lättare att få in, om den som vill ta emot foten inte behöver uppoffra lika mycket ekonomiskt som annars.

I förlängningen stärker det den dynamiska samhällsekonomin.

Det handlar inte om att sänka lönerna för den i dag sysselsatta arbetskraften, utan det handlar om att få in fler på en tajt jobbmarknad.

I veckan talade nationalekonomen Susanne Spector på ett lunchseminarium i Jönköping arrangerat av Svenskt Näringsliv.

Hon konstaterade att det kostar tre gånger så mycket att köpa ett nytt kök inklusive installation jämfört med att bara köpa köket och installera det själv.

Det säger något om skattekilarna och hindren för en arbetsmarknad som skulle kunna växa.

Detsamma gäller traditionella ruttjänster. Nu drar regeringen åt tumskruvarna. I stället borde man lätta på dem - och höja taket.

Inför ett superrut på säg 100 eller 200 000 kronor och gör det oberoende av personnummer.

I dag är rutavdraget kopplat till person, inte hushåll. Det betyder att sambor kan nyttja avdraget mer än ett ensamhushåll. Det är skevt och ojämlikt i en tid när många föräldrar lever som singlar och skulle behöva mer avlastning i hushållsarbetet.

Därför borde staten underlätta, inte försvåra, för betalning av hemvårdande tjänster.

Se famljen/hushållet som ett företag: tillåt än mer avdrag för i verksamheten härrörande kostnader.

Det ger åtminstone en chans för fler, även lågutbildade, att ta ett jobb och på sikt försörja sig själva.

Det är, som sagt, den viktigaste jämlikhetsfaktorn.

FOTNOT:

Detta är tionde delen i ledarsidans serie jämlikhetstanken.

Regler för kommentarer