I mitten av september är det premiär för "Det fantastiska" - Spiras stora ungdomssatsning för höstsäsongen. Själva pjäsen är ett beställningsjobb från Unga Spiras konstnärliga chef Mia Ringblom Hjertner, vilket betyder att det även kommer att vara ett uruppförande. I dag var hon, dramatikern Johanna Svalbacke, musikern Oskar Humlebo och de andra medverkande på plats på Spira för att börja arbetet ordentligt.

— Det handlar om fem tjejer i 14-årsåldern som har ett band i ett garage. Egentligen kan man inte säga att det handlar om att skapa det här bandet utan om deras relationer. Det som har intresserat mig är framför allt tjejer som är 14 år, som går i åttan, det jobbigaste året av dem alla. Det händer så mycket, man är ett barn men också på väg in i vuxenvärlden, säger Mia Ringblom Hjertner.

För manuset står Johanna Svalbacke. Mia och Johanna jobbade ihop för första gången för åtta år sedan när Johanna var 16 år och Mia berättar att hon alltid har velat beställa ett verk från henne.

Johanna berättar att hon förvisso haft konkreta direktiv men har kunnat jobba fritt med skrivandet för att hitta sin ingång. Arbetet med manus har pågått sedan i höstas och kommer att fortsätta under våren. Det var flera saker som lockade henne med projektet.

— Dels så tycker jag att det är en jätterolig idé med musikteater och fem tjejer i en replokal. Det känns väldigt kul att jobba med. Sedan är det jättekul att få jobba med Mia igen, säger Johanna.

Regin kommer Mia själv att stå för. Scenografi och kostym skapar Elisabeth Åström. Och som skådespelare har de hittat folk både i och utanför huset.

— Det är väl lika stora roller skulle man kunna säga. Från vårt eget hus är det Hanna Schön och Sanna Ingermaa Nilsson. Sedan är det Vilde Moberg som var med i "Spelman på taket" och en ny tjej som gick ut ganska nyligen från scenskolan, Rebecca Kaneld, som just idag har premiär på Stadsteaterns Skärholmenscen i Stockholm. Sedan är det Anna Engberg som är musiker i grunden.

Kompositör är Oskar Humlebo som kanske är mer känd som Moto Boy. Trots att de jobbar på samma verk är det faktiskt första gången som Johanna och han träffas.

— Vi har inte pratat någonting innan, jag läste manuset när jag fick det skickat till mig och det är all kontakt som vi har haft. Eller vi har ju inte haft kontakt alls egentligen, jag har ju bara läst ditt manus - men det är ett fantastiskt manus, säger Oskar till Johanna.

Vid sidan av att Johanna har skrivit på manuset har Oskar börjat komponera musiken, med målet att det inte ska låta som han själv annars gör.

— Det ska ju vara de som har skrivit musiken, det ska ju inte låta som att ett gäng 14-åriga tjejer spelar låtar som Moto Boy har skrivit, det är ju de som ska ha gjort den. Det blir skitkul att prata genom dem.

Det måste vara utmanande att ta dig från ditt vanliga uttryck.

— Det är verkligen spännande. Och helt ärligt skönt att slippa sig själv ett tag, att få vara någon annan en stund. Dessutom är ju 14-åriga tjejer kanske inte den grupp av människor jag träffar och hänger med mest, utan det är en ganska främmande grupp, så det är spännande att få dyka in i det och hur de ska skapa sina identiteter.

Nu är tanken att de ska fortsätta jobba vidare med grundmaterialet inför workshops framåt sommaren.

— Vi har diskuterat lite hur vi ska fortsätta och börja jobba lite mer tillsammans. Jag ska skriva lite låttexter är tanken, så vi får se om jag smsar mitt i natten, säger Johanna.

— Jag hoppas det, det är så det ska vara. Att gå på inspirationen, flikar Oskar in.