Det största hotet mot naturbetesmarkerna är samma sak som gör dem unika. Här finns ett myller av insekter, blommor och fåglar. Mer eller mindre ovanliga arter. Men markerna är inte produktiva i ordets moderna bemärkelse.

De ger lägre avkastning av kött och mjölk jämfört med åkermarken. I takt med att lantbrukarnas ekonomi blir allt mer ansträngd, och priserna pressas, får ambitionen om att hålla landskapet öppet helt enkelt stå tillbaka i kampen om att få företaget att överleva.

— Det hänger ihop. Hur vi handlar i mataffären hänger ihop med hur naturen ser ut runt Jönköping. Det är så det funkar. Har vi inga betande djur kommer vi att ha ett supertråkigt landskap runt Jönköping, säger Simon Jonegård, landsbygdsutvecklare på kommunen.

Naturbetesmarkerna går inte att odla annat än gräs på. Så ytan kan bara användas till livsmedelsproduktion genom att låta kor eller får beta där. Även hästar är en viktig, om än ganska outnyttjad, resurs för att hålla markerna öppna. Men i det fallet får man ju inte mat på köpet.

Lantbrukaren kan få miljöersättning från EU om naturbetesmarken sköts på ett visst sätt. I åtagandet för att få ersättning ingår till exempel vilka träd och buskar som måste tas bort och vilka som ska vara kvar, att djuren måste beta där, att inte gödsla, så eller skada natur- och kulturvärden.

— Det är lätt att motivera, en markägare som håller djur på naturbetesmarker skapar stor samhällsnytta. Så att man betalar ersättning för det jobbet som markägaren gör är fullt rimligt.

Enligt beräkningar presenterade av Jordbruksverket skulle betesarealen minska med drygt 80 procent om miljöersättningarna slopades helt. Ändå täcker de i dagsläget inte merkostnaderna. Naturbetesmarken kan bara föda runt hälften så många djur per hektar som åkermarken kan.

Så frågan är vad markerna egentligen är värda?

— Från samhällets sida, eller från politikens sida, är det svårt att värdera en sådan här mark. Om man exploaterar eller planterar skog på det så vet man ganska tydligt vad marken är värd, säger Simon Jonegård.

Forskare och andra försöker nu att bena ut hur naturbetesmarken ska värderas, innan den är borta. Arbetet pågår även inom Jönköpings kommun, bland annat för att kunna använda när frågan om exploatering av jordbruksmark kommer upp.

— Vår förhoppning är att vi så korrekt som möjligt ska visa vilka värden det finns.

Förutom produktionen av mat räknar de in saker som friluftsliv, biologisk mångfald, pollinering av växter och påverkan på miljön.

Samma problem finns i andra länder. Mer än 90 procent av Europas naturbetesmarker är borta, och i till exempel Nordamerika ser det i stort sett likadant ut. I Jönköpings län finns det nu omkring 40 000 hektar betesmark. Simon Jonegård hoppas att merparten av dem finns kvar när vi lämnar över till nästa generation.

— Det är de mest artrika marker som vi har. De är väldigt vackra för rekreation och de är viktiga för att producera bra livsmedel, så de har många värden som samsas på en yta. Jag tror inte att man ser det.