Elin Mårtensson.

Nu är min kropp som ny

Så gick Elin från stel som en pinne till vig och smärtfri

"Pain. So much pain. You have 30 pain spots in your head. Not good. Really, really not good..."

Hon bröt på engelska och jag var inte helt säker på vad hon precis sagt? Sekunder innan bad hon min vän hämta ett glas vatten – hon ville prata med mig ifred.

För några år sedan var jag och en vän i Grekland, vi tyckte att en vecka med all inclusive skulle passa oss perfekt. På vårt hotell fanns möjlighet till massage på rummet och utan tvekan bokade vi varsin välbehövlig timme av knådande. Dagen därpå knackade en grekisk dam på vår dörr och med sig hade hon en något ranglig massagesäng. Min vän fick börja och njöt som bara den.

Sedan var det min tur... Det var få minuter jag låg tyst då var enda tryck hon gjorde med sina händer mot baksidan fick det att värka. Efter en stund insåg den grekiska kvinnan att det var dags att prata allvar.

Jag visste att min kropp inte var vad den borde, men efter år av spänningar och så kallade muskelknutar hade jag blivit van. "Can you even walk?" Jag skrattade och förklarade att det är klart jag kan gå! Hon skakade på sitt huvud...

När vi kom hem förstod jag att det inte gick att fortsätta som jag gjort. Alltid gå med axlarna uppe vid öronen, spänna ihop käkarna. Stressa.

Stressen blev jag inte av med, då jag på den tiden inte insåg att jag behövde jobba med mig själv psykiskt. Men fysiskt sett skulle jag bli av med problemen. Nu var det dags!

Jag bokade massage var tredje vecka och totalt blev det 15 stycken på några få månader. Det var dyrt, men det fick det vara värt. Tårarna rann när massören tryckte in sina fingrar i nacken, ryggen, på skinkorna, vaderna – huvudet. "Härda nu, det kommer att bli bättre. Härda!" tänkte jag för mig själv.

Massagen hjälpte, absolut, men bara för stunden. Knutarna var fortfarande kvar men som tur var så blev de i alla fall inte värre. Det var först några år senare, när jag jobbat med mitt psyke som jag insåg att jag skulle bli tvungen att lära mig bli mer avslappnad i vardagen för att spänningarna inte skulle bli återkommande. Men hur?

I våras jag kom i kontakt med yoga, något jag velat testa en längre tid men dragit mig för. Första passet var ganska obehagligt. Helt plötsligt skulle jag använda kroppen på ett sätt jag aldrig tidigare gjort och efteråt var jag förbannad! Var kom alla känslor ifrån? Jag insåg att yogan utlöst något i min kropp och bestämde mig för att fortsätta.

Kommande tre gånger var tuffa och delvis tunga efteråt. Men gången därpå hände något annat – jag kunde slappna av och gjorde det på ett sätt jag aldrig kunnat göra tidigare, trots min adhd som får det svårt att både koncentrera sig och vara still.

Efter passet kände jag mig tillfredställd och lugn. Lätt.

Efter att nu ha yogat var och varannan vecka i några månader är min kropp som ny – och oj så vig jag är! Den stela nacken existerar knappt, den där huvudvärken är som bortblåst och saker som varit jobbiga är helt plötsligt lite lättare.

Jag kan ärligt säga att detta är något av det bästa som hänt mig och det är definitiv något som kommer att vara med i min vardag – så länge jag lever! På vägen har jag också lärt mig att göra något åt det som kan bli ett problem, i tid (!) och inte låta det som är destruktivt bli en vana. Det kan bli både dyrt och smärtsamt.

"Om tat sat".

Regler för kommentarer