”Vi har blivit serverade en underskön föreställning och jag inser mer än någonsin styrkan i vår odödliga Johan Sebastian Bach”, skriver recensenten Foto: Hugh Carswell

Övertrötta barn en sen nyårsnatt

Innan föreställningen fick publiken möjlighet att träffa koreograf och musikalisk ledare för uppsättningen. De är mycket nöjda med att det blev Bachs välkända mästerverk som blev ramverket kring deras föreställning. Deras drivkraft är att blanda två olika konstformer för att skapa något helt nytt.

Musiken komponerades år 1741 och var ett beställningsverk från greven Keyserlink. Greven som led av sömnlöshet och melankoli lät ofta sin cembalist Johann T Goldberg spela sig igenom nätterna.

Goldbergvariationerna är klassisk musik i sin renaste form. Ändå blir det ingen krock när någon rockar som till rockn´n roll och släpper loss. Kvällens föreställning med Goldbergvariationerna är något helt nytt i en perfekt kombination av nyskapande och tradition.

Dans: Goldbergvariationerna

Musik: J.S. Bach - Goldberg Variations (arr. Sitkovetsky)

Koreografi: Öjan Andersson

Da..

Dans: Goldbergvariationerna

Musik: J.S. Bach - Goldberg Variations (arr. Sitkovetsky)

Koreografi: Öjan Andersson

Dansare: Eve Ganneau, Paul Pui Wo Lee, Csongor Szabo, Danielle de Vries och Jozsef Forro

Musikalisk ledning: Jonathan Morton

Musiker: Scottish Ensemble

Plats: Konsertsalen, Spira

Betyg: 4 av 5

Vi blir presenterade den ena variationen efter den andra. Ibland dansar en ensam musiker, ibland en ensam dansare. Ibland är hela scenen fylld av musiker och dansare och i sista scenen en ensam basfiol. Variationen är oändlig precis som styckets variation.

Föreställningen för mina tankar till övertrötta barn en nyårsnatt. Ena stunden vill barnet sitta i knät och mysa och nästa stund vill hen hoppa studsmatta. Förväntan och nyfikenheten gör allt omöjligt möjligt. Mitt i värsta kaoset slänger en dansare av sig sina kalsonger vilket skulle kunna hända när barnen springer runt och leker en alltför sen kväll. Övertrötta och utan tanke på vett och etikett.

Föreställningen pendlar mellan närhet och avstånd, mellan gemenskap och konkurrens. Konstnärerna sprider lycka över sin egen kreativitet och uppfinningsrikedom ned oss i salongen. Musiken går som vågor genom hela föreställningen och akustiken hjälper till att skapa örongodis.

Vi går alla ut med ett leende på läpparna. Kanske är det med minnen från våra egna övertrötta barn som vi trots allt älskar mer än allt. Vi har blivit serverade en underskön föreställning och jag inser mer än någonsin styrkan i vår odödliga Johan Sebastian Bach.

Regler för kommentarer