Jonas Karlsson får JP-blommor.

”Öxnehaga är verkligen mitt område”

Öxnehaga har haft problem med stökiga ungdomsgäng, bråk och skadegörelse. Kulmen nåddes när en bibliotekarie misshandlades. Nu vill personalen på biblioteket hylla fritidsassistenten Jonas Karlsson för hans stora engagemang i områdets ungdomar.

Det är en vanlig januarieftermiddag i Öxnehaga centrum. En mamma med barnvagn slinker in i mataffären. Några tonårsgrabbar står utanför ingången till fritidsgården Forum och skrattar högljutt åt den enes skämt.

Ungefär som det brukar vara alltså. Men inte riktigt.

Det sitter spånskivor framför några av fönstren på biblioteket där rutor nyligen krossats. Igen. Dörren in till biblioteket är låst. Den öppnas av en väktare som finns på plast sedan misshandeln tidigare i januari.

— Öh, ska ni skriva någon skit om oss igen, hojtar en av grabbarna efter oss när han förstår att vi kommer från Jönköpings-Posten.

Men den här gången handlar tidningen besöks vare sig om krossade rutor, bråk eller misshandel. Tvärtom.

Står för det goda

Det är bibliotekspersonalen, med enhetschefen Uli Wollrab i spetsen, som har bett oss komma för att dela ut veckans JP-bukett. På plats i biblioteket finns även den de vill hylla; Jonas Karlsson, fritidsassistent på Forum.

— Jonas får symbolisera alla goda krafter på Öxnehaga som har gått samman i olika nätverk för att stoppa våldet och ge stöd, omtanke och gemenskap istället, säger Uli.

Han håller ett långt tal till Jonas om vilket fantastiskt arbete han gör, inte bara genom sitt jobb på fritidsgården, utan även som privatperson och boende på Öxnehaga.

Profilen: Jonas Karlsson

Ålder: 50 år.

Bor: Öxnehaga.

Yrke: Fritidsassistent på Forum, Öxnehaga.

Familj: ..

Profilen: Jonas Karlsson

Ålder: 50 år.

Bor: Öxnehaga.

Yrke: Fritidsassistent på Forum, Öxnehaga.

Familj: Nej, frånskild.

Intressen: Tillbringa tid i sommarstugan vid Risbrodammen, fiska och umgås med vänner.

— Jonas räds aldrig att ställa sig mitt bland upprörda ungdomar för att tala med dem om oacceptabelt beteende och skadegörelse, säger han bland annat.

Älskar sitt Öxnehaga

Jonas själv blir både tagen och generad över alla vackra ord.

— Det känns underbart. Jag blir helt rörd i hjärtat, säger han.

Jonas älskar sitt Öxnehaga i allmänhet och ungdomarna på området i synnerhet. Han går ofta förbi centrum för att kolla läget och snacka med ungdomarna, även när han ledig från jobbet.

Ett mångkulturellt område som Öxnehaga skapar många spännande möten, men även en del spänningar.

— Hur det än är så är ungdomarna här stolta över att komma härifrån. De är stolta över att vara Öxnish, som de säger.

Naturlig ledare

Själv växte Jonas upp i Karlskoga. Han var en riktig idrottskille som spelade både fotboll, handboll och bandy. Ledaregenskaperna fanns där redan då och gjorde honom till lagkapten i idrottslagen.

Redan som tonåring visste Jonas att han ville jobba med barn eller ungdomar i framtiden. Att han valde att utbilda sig till just fritidsledare beror på att den utbildningen fanns på hemorten Karlskoga. Det är ett val han aldrig har ångrat. Han älskar sitt jobb.

— Jag brinner verkligen för tonåringar. Kanske beror det på att jag inte har några egna barn att engagera mig i, säger han.

Störst i kommunen

Öxnehaga kom Jonas till för första gången 2003. Han jobbade ett år på Forum innan han fortsatte till fritidsgården på Dalvik. Där blev han kvar i åtta år, men för tre år sedan återvände han till Forum igen.

— Jag kände redan från början att Öxnehaga verkligen var mitt område, säger han.

Forum är Jönköpings största fritidsgård. En fredagskväll kan de ha ungefär 100 ungdomar på plats. Av dem kanske fem, sex stycken är stökiga.

— Sen är risken att de där fem drar med sig tio till. Jag som vuxen måste vara den som säger ifrån, även om jag får tio ungdomar emot mig, säger han.

Ta och ge

Jonas är aldrig rädd att kliva in i ett stökigt ungdomsgäng och säga ifrån.

— Nej, jag känner ju ungdomarna och har en relation med dem. I dag måste du förtjäna respekt. Behandlar du dem med respekt får du det tillbaka, säger han.

För honom är det viktigt att försöka hjälpa ungdomarna att må bra och känna sig nöjda med sig själva. Problemen på området tror Jonas ligger i att framtidstron inte är så stor hos många av de unga.

— I dag kräver nästan alla yrken högskoleutbildning. När jag var ung kunde en kille få fast jobb på Järnverket efter skolan. Så fungerar det inte längre.

Med en oviss framtid i sikte är det inte så konstigt att osäkerheten hos en del yttrar sig i stök och bråk.

Ren löneförmån

Med 28 års erfarenhet av att arbeta med tonåringar har Jonas lärt sig att till slut brukar det faktiskt gå bra för de allra flesta ungdomar. Även för dem som är extra stökiga under en period.

— Sen kommer de gående med barnvagn och hejar på en om några år. Det är helt underbart, säger han och tillägger:

— De som har varit lite extra busiga är ju oftast de som aldrig glömmer en. Jag kan stå på puben en kväll och det kommer fram någon lycklig som man haft som ungdom på fritidsgården en gång i tiden och hejar. Det är en ren löneförmån.

Regler för kommentarer