Var formuleras drömmen om en annan värld idag? Om bara ett ord i den frågan byttes ut vore svaret enkelt. Skifta "värld” mot ”liv” och du ser den överallt. Drömmen om ett annat liv är så invävd i samtiden att den tas för given. En annan kropp, en annan partner, ett annat jobb… Vardagen är för många präglad av längtan, i kombination med individualismens budskap om att denna längtan är möjlig att förverkliga av egen kraft. Sällan har blicken på vår tillvaro i så hög grad också varit en blick mot något annat.

Två debattböcker med utopiska inslag

Retrotopia

Sociologen Zygmunt Bauman skapade begreppet Retrotopia, genom att kombinera orde..

Två debattböcker med utopiska inslag

Retrotopia

Sociologen Zygmunt Bauman skapade begreppet Retrotopia, genom att kombinera orden retrospektiv och utopia. Hans tes är att tidigare politikers fokus på det utopiska har ersatts av en nostalgisk politik som förskönar epoker i det förgångna.

Zygmunt Bauman, Polity Press.

Utopia for realists

Den holländska historikern och författaren Rutger Bregman skriver i sin bok om en allmän basinkomst som ett medel för att utrota fattigdom. Boken innehåller också andra utopiska inslag, bland annat visioner om kortare arbetstider och upphävande av nationsgränser.

Rutger Bergman, Bloomsbury Publishing.

Men det är en blick som sällan når horisonten. Utopierna klassas som döda, avfärdade av politiken och filosofin. Retrotopia, är det namn som den världsberömde och nyligen bortgångne sociologen Zygmunt Baumann gav vår tid och dess frånvaro av visioner. Termen anger den vurm för det förgångna som bland annat kanaliseras i högerpopulismens framväxt.

Militant islamism

Det är därför både paradoxalt och följdriktigt att just en utopisk rörelse sätter så stort avtryck på den globala dagordningen. Paradoxalt för att den går mot trenden. Följdriktigt för att den har få konkurrenter. Vi talar förstås om den militanta islamismen, som lockar och skrämmer med sitt löfte om ett gudsrike på jorden och ett paradis i livet efter detta.

Anledningen till att delar av västvärldens unga förvandlas till jihadister är lika mångbottnad som omdebatterad. Beroende på agenda lyfts olika skäl fram – politiska, sociala och psykologiska.

Givetvis också religiösa. Trots rapporter om de många gånger nykonverterades påfallande grunda kunskaper i islam kan ingen förneka att religionens bilder av ett bortomvärldsligt framtidshopp för vilket det är värt att dö ingår i förklaringsmodellen.

Kan någon begripa?! För en sekulariserad samtid är den våldsbejakande islamismens dödsbringande korskoppling mellan ”här och nu” och ”där och sedan” svårförståelig. Bortom vår omedelbara reaktion – en bottenlös avsky för bestialiska övergrepp och förfärande förtryck – står vi inför det dubbelt främmande: Den utopiska drömmen. Den religiösa övertygelsen.

2000-talets utopier

I en serie på tre delar utforskar kulturredaktionen utopiska inslag i vår samtid:

Del 1: ..

2000-talets utopier

I en serie på tre delar utforskar kulturredaktionen utopiska inslag i vår samtid:

Del 1: Konstkritiker Carolina Söderholm om utopier i samtidskonsten.

Del 2: Litteraturkritiker Björn Kohlström om utopier i ny skönlitteratur.

Del 3: Kulturskribent Kristina Lindh om utopier i samhällsdebatten.

Nostalgiska progressiva

Åsiktspositioner kullkastas och roller byter plats. Trumpismens seger är symbolen för att perspektiven förändrats. Plötsligt blev det ute att se framåt. Plötsligt är det blicken bakåt som lockar. Inte konstigt att den progressive känner sig vilsen. Det gäller även på hemmaplan. De idébärare som formade det moderna Sverige präglades av tanken på ständig utveckling och stod för en ny vision om världen. Välfärdssamhället blev till genom en blick mot horisonten.

Men när den progressive idag ser sig i spegeln möts han till sin stora förvåning av en nostalgiker: Tänk hur det var en gång! När alla drömde om det nya!

DN:s Malin Ullgren beskrev nyligen träffande dagens identitetskris och hur märkligt det är att befinna sig i ett konserverande läge: (Jag) vill vädja till unga människor: /…/ vi måste rädda kvar demokratin först. Sedan kan vi komma tillbaka till de utgångspunkter som gällde kring millennieskiftet. Och själva den större framåtrörelsen, mot mer frihet, jämlikhet och rättvisa? Den vågar man inte heller tänka på, nu handlar det mest om att undvika katastrofen.

Som ett brev på posten kan man se intresset öka för den tidsperiod då den progressiva utopin var drivande samhällskraft. För det demokratiska genombrottets röster. Vid ett möte i den amerikanska kongressen i februari klädde sig kvinnliga demokrater i vitt, som en hyllning till förra sekelskiftets suffragetter. Och här hemma talade författaren Ola Larsmo nyligen om Folkrörelsesveriges barndom som en energikälla i samtalet om hur ett samhälle som verkar falla isär ska kunna hållas samman.

Ideal tillvaro

Utopin är föreställningen om en ideal tillvaro. Som sådan är den givetvis en chimär. 1900-talets havererade utopier - kommunismen, fascismen och nazismen – bars alla fram av ett frälsande anspråk.

Men utopins dröm om en annan värld har också genom historien sporrat till emancipatoriska rörelser, och fått människor att protestera mot orättvisor och åstadkomma genuin frigörelse. Det är inte en slump att nämnde Larsmo särskilt lyfte fram väckelserörelsen, som idag för många är bilden av ett instängt museum, men som vid sin födelse på avgörande punkter var häpnadsväckande radikal och härbärgerade den organisation som först i Sverige införde kvinnlig rösträtt i sina stadgar.

Zombiefilmer

”Mamma, jag längtar efter en riktig apokalyps!” sa sonen med glimten i ögat för en tid sedan; riktigt på allvar var det inte. Men det var ett vardagsexempel på hur det numera är dystopierna som dominerar populärkultur och samhällsbild. På sina vitt skilda sätt påminner både klimathot och zombiefilmer om frånvaron av hopp.

Visst kan man se det som bevis på att utopierna somnat in. Men med tanke på att utopin och dystopin är existentiella syskon kan man också se det som uttryck för hur behovet av mytologiska tolkningsramar är konstant, och att varje tid på ett eller annat sätt ser till att det behovet fylls. På samma sätt som artificiell intelligens öppnar för hisnande, ja frälsande, möjligheter, ingår den också i dystopins verktygslåda.

Utopins ursprung är den drömda världen med alla dess metafysiska associationer och bilder. Detta arv kan leda till att verklighetskontakten helt tappas bort. Det kan också ge näring åt pragmatisk framåtrörelse.

Sug efter en vision

I dagens verklighet, där det globala marknadssamhället upplevs som existentiellt fattigt, växer suget efter den allomfattande visionen. Utmaningen, i en tid då politikens handlingsutrymme beskurits av centralbanker och ekonomisk integration, är att fånga upp denna utopiska längtan i ett program som aldrig svävar på målet om människans okränkbarhet och som tar udden av samtidens skenande alarmism. Blicken mot horisonten ska göra inte göra oss mindre mänskliga utan mer.

Tvärtemot många prognoser sade de holländska valdeltagarna nyligen nej till högerpopulisten Geert Wilders. Från samma land men med en helt annan vision kommer författaren Rutger Bregman som nu gör internationell succé med sin bok om medborgarlön. Titeln är talande: ”Utopia for realists” (kommer på svenska nästa år).

Frågan om basinkomst har varit ett av de återkommande utopiska förslagen ända sedan Thomas More skrev sitt klassiska verk för mer än femhundra år sedan. Utformningarna har varit av skiftande sort, vissa mindre genomförbara än andra. Gemensamt är dock att de byggt på idén om att vi ska leva tillsammans, inte på idén om att vi ska skiljas åt.