I en ledarkrönika påstår Lars Anders Johansson att jag i egenskap av historiker kallats in av regeringen för ”att förneka den egna kulturens existens”. Att jag vid ett möte hösten 2015 om den då akuta situationen kring flyktingmottagning påstod att det inte finns någon ”inhemsk svensk kultur”.

Det stämmer inte. Självklart finns det en svensk kultur. Något jag har påpekat flera gånger tidigare. Vid tillfället blev jag ombedd av regeringen att ge ett historiskt perspektiv på invandringen till Sverige. Till min hjälp användes ett bildspel, där en formulering rycks ur sitt sammanhang.

Krönikör Johansson borde sluta lyssna till nättrollens versioner och i stället gå till den ursprungliga källan.

Vad jag sa var: ”Föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur som går tillbaka till urminnes tider, den bygger inte på fakta. Vi har alltid stått under influenser utifrån.”

Med andra ord. All kultur är dynamisk. Vi ger och tar.

Ingrid Lomfors

Överintendent vid Forum för levande historia

SVAR DIREKT

Ingrid Lomfors har naturligtvis rätt i att kulturer alltid förändras och påverkas av intryck utifrån. Förändringen ligger i kulturers själva natur. Det gäller emellertid alla kulturer, inte bara den svenska.

Att den svenska kulturen skulle vara oföränderlig eller opåverkad utifrån har jag aldrig hört någon hävda, inte ens bland de nättroll som Lomfors föraktfullt hänvisar till.

Överintendenten argumenterade således mot en halmgubbe när hon lånade sig till regeringens propagandajippo 2015.

Eftersom ingen hävdar att den svenska kulturen är oföränderlig eller opåverkad av intryck utifrån kan man fråga sig varför Lomfors ansåg det viktigt att bemöta detta fiktiva påstående. Man kan också fråga sig vad hennes utsaga hade med temat för evenemanget att göra, nämligen mottagande av flyktingar. Som om flyktingar skulle känna sig mer välkomna av att vi förnekade den svenska majoritetskulturens existens.

Att den svenska kulturen har förändrats och tagit intryck utifrån betyder dock inte att det inte finns en uråldrig, unik och urskiljbar svensk kultur. Detta vet givetvis Ingrid Lomfors som historiker.

Därför är det extra sorgligt att hon lånar sig till den typ av självförnekelse som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har ägnat sig åt före henne och som av allt att döma prägla Miljöpartiets nuvarande verksamhet vid kulturdepartementet.

Lars Anders Johansson