Bankeryds meröppna bibliotek är en förebild, skriver Hallpressens kulturchef Anders Rydell. Just nu pågår arbetet med att ta fram en ny nationell biblioteksstrategiarbetet, arbetet leds av den tidigare journalisten Erik Fichtelius. Foto: Johan Lindblom

Rydell: Biblioteken är demokratins hjärna

En uråldrig mötesplats

Biblioteken står i dag inför den största utmaningen sedan folkbiblioteken etablerades för 200 år sedan. Färre besöker dem, samtidigt som läskunnigheten bland barn och unga sjunker. Hallpressens kulturchef Anders Rydell besöker barndomens bibliotek och tror sig ha fått en glimt av framtiden.

Nyligen besökte jag mitt barndomsbibliotek i Bankeryd. Jag hade en bitande kall vinterkväll blivit inbjuden för att hålla en föreläsning. Det var mer än tjugo år sedan jag var där. Men det bibliotek jag mindes fanns inte längre.

I fjol flyttade biblioteket efter fyrtio år och tog över det gamla bankkontoret. När jag gick in blev jag bemött av en äldre kvinna som välkomnade mig med sådan självklarhet att jag genast antog att hon var bibliotekarie. Det var hon inte utan introducerade sig som "bibblans stammis" och sade stolt "Jag är alltid här".

Bankeryds bibliotek ser inte riktigt ut som ett vanligt bibliotek – det är öppet, ljust med många bord och soffor. I hörnet står en kaffeautomat. Det påminner mer om ett vardagsrum. Sedan flytten håller biblioteket öppet 07-22, året runt. Alla som har ett bibliotekskort kan själva ta sig in under kvällar och helger. Bankeryds bibliotek är en del en ny trend där man också håller öppet under obemannade tider. Sedan ett par år tillbaka finns ett liknande koncept i Aneby.

Det traditionstyngda svenska biblioteksväsendet har inte har varit för känt sin trendkänslighet. Saker har dock börjat röra på dig. Men det är en utveckling som till stor del sker av nödvändighet. Den fysiska boken håller inte längre den självklara position i samhället den uppburit under ett halvt millennium. Även här stormar digitaliseringen fram. Sedan en rad år har antalet besökare på biblioteken minskat.

Samtidigt visar dyster statistik att läsandet bland barn minskat kraftigt. Bara hälften så många föräldrar läser idag för sina barn i förskoleåldern jämfört med för tio år sedan. Både läsförmåga, läshastighet och läsförståelse bland barn och unga sjunker. Det är ingen underdrift att säga att det svenska biblioteksväsendet idag står inför den största utmaningen sedan folkbiblioteken etablerades. Många sätter sitt hopp till den stora biblioteksutredning som ska presentera en ny biblioteksstrategi för framtiden.

Det är många frågor som ska besvaras. Hur ska biblioteken bemöta det minskande läsandet? Hur ska de hantera utlånen av e-böcker? Och vad ska de fysiska biblioteken ha för roll: utlåningsstationer, kulturhus eller behövs de inte längre i samma grad?

Det finns en uppenbar risk att man från politiskt håll lutar sig åt det senare. Att digitaliseringen används som argument för att ersätta de fysiska biblioteken med utlåningsmaskiner, e-lån och i bästa fall bokbussar. Att bibliotekarier ersätts av algoritmer. Kvar blir de stora centraliserade biblioteken.

Mellan 2009 och 2013 stängde 92 bibliotek i Sverige. Men det har inte skett utan protester. I fjol protesterade invånarna i det lilla samhället Ramsberg mot nedläggningen av deras bibliotek genom att tömma bokhyllorna och gömma böckerna. De vägrar släppa dem förrän de får sitt bibliotek tillbaka.

Att de skulle ersättas med en bokbuss gav de inte mycket för utan menade att biblioteket hade en central funktion i samhället, som en viktig mötesplats. De har en poäng. Bibliotek är betydligt mer än utlån av böcker. I bibliotekets långa historia är utlån i själva verket en nymodighet, medan mötesplatsen är uråldrig.

Jag skulle säga att behovet av denna lärda offentlighet sällan varit större. Idag ser vi både en snabb relativisering av kunskap och ett sönderfall av offentligheten. I den akademiska världen talar man om offentlighetens balkanisering. Att flera offentligheter existerar parallellt, där olika sanningar odlas. Där konspirationer står oemotsagda. Kunskapsföraktet breder ut sig.

Det är en utveckling som inte bara utarmar vetenskapligt baserad kunskap, utan också i grunden utgör ett hot mot demokratin. Biblioteken bör vara ett starkt motgift mot denna utveckling. De utgör en central del offentlighetens hårda kärna, där vi mer än någonsin bör försvara en källkritisk och vetenskapsbaserad kunskapssyn.

Att avveckla dessa platser just nu är inte bara dumt, det är farligt. Jag tror inte på en centralisering, tvärtom på en decentralisering. Att erbjuda fler lokala offentligt rum. Men en central del av en ny biblioteksstrategi bör också vara ökad delaktighet, och där är Bankeryd och andra bibliotek som vågar lägga nycklarna i medborgarnas händer föregångare.

De är framtidens bibliotek, inte utlåningsmaskinerna.

Regler för kommentarer