”Spelman på taket” sätter ribban högt

Rikard Flyckt om vårens stora satsning på Spira

”Spelman på taket” – den första musikalen i Spira – har haft premiär. Och det är en stark uppsättning som sätter ribban högt för framtida musikaler i Jönköping.

”Spelman på taket” hade premiär 1964 och höll länge rekordet som mest spelade musikal på Broadway. Idag får den utan tvekan betraktas som en klassiker i genren, och även om den bara bjuder på en riktig hit (här kallad ”Om jag var en rik man”) levererar den musik, tematik och i viss mån dramatik som håller även drygt 50 år senare.

Staffan Aspegrens version i Spira är en formidabel publiksuccé redan före premiären, med alla föreställningar utsålda. En Anders Ekborg-effekt? Resultatet av ett rejält publiksug efter välspelad musikteater?

Jag tippar på en kombination.

Premiär: Spelman på taket

”Spelman på taket”

Musik: Jerry Bock

Manus: Joseph Stein

Libretto: Sheldon Harni..

Premiär: Spelman på taket

”Spelman på taket”

Musik: Jerry Bock

Manus: Joseph Stein

Libretto: Sheldon Harnick

Regi: Staffan Aspegren

Scenografi & kostym: Elisabeth Åström

Koreografi: Gunilla Olsson

Medverkande: Anders Ekborg, Åsa Arhammar, Hanna Schön, Karin Mårtensson, Vilde Moberg, Frida Hedenberg, Sonny Enell, Kalle Malmberg, Pontus Henkel, Petter Andersson, Vera Veljovic, Mathias Lithner, Staffan Kolhammar, Gustaf Jönsson, Greger Siljebo m.fl.

Orkester: Jönköpings sinfonietta under Bjorn Dobbelaere

Spelas i Spira t.o.m. 28 april

Musikalen beskriver en sorts skärningspunkt mellan privat och politiskt, mellan pogromer och judiska traditioner. Den utspelar sig i tidigt 1900-tal i en by i det judiska bosättningsområdet i Ryssland. Arrangerade äktenskap kontra äkta kärlek är ett bärande tema i musikalen, och i bakgrunden finns hela tiden tsarväldets förföljelser och ett politiskt läge som närmar sig revolution.

När tillvaron gungar söker sig invånarna i byn till traditionen. Men, som det visar sig, den står sig slätt i praktiken när omvärlden tränger sig på i form av kärlek, politik och förtryck.

Fembarnspappan Tevje får gång på gång se sin tro på det bestående raseras; ibland till det bättre men inte alltid. Anders Ekborg skildrar hans ambivalens – till en början komisk men efter hand allt mer sårig – med stor känslighet.

Som drama har ”Spelman på taket” sina begränsningar. På typiskt musikalvis blir talscenerna ibland en sorts transportsträckor mellan sångnumren, och mer till tablåer än sammanhållet berättande. Första akten är i huvudsak frustande livsbejakande – om än med små hotfulla antydningar insprängda – och andra akten blir mer enhetlig när svärtan tilltar.

Och här har vi en uppsättning som levererar mer eller mindre klockrent i varje läge. Sinfoniettan – gömd under scengolvet – skapar en stabil musikalisk grund för en rad imponerande sånginsatser, och det är inte bara storstjärnan Ekborg som landar rätt. Ensemblen är genommusikalisk.

Skådespeleriet är kanske inte det mest subtila som setts, men ändamålsenligt, och tajmingen är genomgående god. Många skratt och kanske någon liten tår blir det.

Det är även en mycket snygg föreställning. Scenografin består av ett trägolv och ett antal grova balkar som hissas upp och ned i olika formeringar. Det låter kanske märkligt, men skapar både variation och djup.

Mycket här är charmigt och upplyftande, men det finns också ett starkt tankeväckande stråk i musikalen. När invånarna i byn får ultimatum från myndigheterna – flytta eller vi tar till våld – landar vi plötsligt rakt in i dagens verklighet med flyktingkris och tilltagande rasism. Slutscenen, med byinvånarnas planlöst desperata vandrande runt scenen, är lika stark som elegant utförd.

Så – musikalpremiären är begången i Spira. Vill vi ha mer? Gärna, om det håller den här nivån även i framtiden.

Fotnot: Måndag 14 mars släpps biljetter till två extraföreställningar av ”Spelman på taket”.

Regler för kommentarer