Språket kommer i första hand

Asyl jobb och utbildning nästa för afghansk familj

Föräldrarna vill lära sig svenska och börja jobba så fort som möjligt, medan de tre barnen vill utbilda sig inom ekonomi, meteorologi och konst.

Vi undrar om intervjun kan göras inne i gympasalen på evakueringsboendet där de bor, men den afghanska familjen Yagoobi/Noori vill inte att alla andra ska kunna höra vad som sägs. Vi sätter oss istället i ”köket”. Förutom de fem familjemedlemmarna har vi sällskap av tolken Hamidula Vardaq, som själv kommer från Afghanistan samt kommunens kommunikatör Alija Bucuk.

Just detta med tolk gör att svaren inte alltid stämmer så väl överens med frågan. Hamidula gör säkert sitt bästa samtidigt som han själv inte riktigt behärskar svenska. Ibland hoppar Alija in och pratar bosniska med tolken, som har bott i Montenegro. Det kan också vara så att det inte alltid finns en exakt översättning mellan svenska och dari – en variant av persiska som talas i Afghanistan jämte pashto. Svaren blir bokstavligt talat en tolkning av vad som sägs.

Efter att först ha flytt till grannlandet Iran blev familjen hemskickad. Sedan fick de kontakt med en flyktingsmugglare som sa att Sverige är ett bra land, och att han ville ha 30 000 dollar för att ordna med färden.

— Vi ville bara fly någonstans utan bomber, säger Ahad Yaghoobi. Den här mannen som ordnade flykten hade kontakter längs vägen som hjälpte oss vidare – totalt tog det fyra månader, varav större delen av tiden i ett iranskt flyktingläger.

Vägen gick över Pakistan – Iran – Turkiet – Grekland och vidare upp genom Europa – totalt ett tiotal länder. Mat och bussbiljetter var utgifter som tillkom längs vägen. Den mest riskabla sträckan var den mellan Turkiet och Grekland.

— Vi satt 58 personer tätt packade i en gummibåt. Plötsligt stannade motorn och vi fick ro.

Den färden tog tre dagar och när de kom fram var kläderna blöta av saltvatten. Det är Sadigeh Noori som berättar:

— Det första som hände när vi till slut steg i land var att vi mötte människor som tvingade oss att betala pengar – annars skulle de döda oss.

Det är inget krig i Afghanistan i dag; varför flydde ni?

— Sedan åtta månader var det osäkert i Herat, vår hemstad. Grannskolan blev bombad och utpressare ringde och hotade och det förekom även påtryckningar från släkten om att vi måste gifta bort döttrarna (?).

Ångrade ni er någon gång?

— Ja, det var obehagligt när vi kom till Ungern – där fick vi svälta i två dagar. Först i Tyskland kändes det bättre, med lugn och människor som log mot oss.

Vi frågar vad de har för planer i Sverige: Äldste sonen vill jobba på bank, den yngre vill bli meteorolog medan dottern vill bli konstnär och måla tavlor.

— Vi vill börja jobba så fort som möjligt, men får nog lära oss språket först, säger Sadigeh.

Regler för kommentarer