Läser man verkligen klassisk fransk litteratur i dagens Sverige? Översättningar och återkommande presskritik vittnar åtminstone om det. Camus och Proust är fortsatt kommenterade och refererade på kultursidorna. Duras verk finns i princip i sin helhet i svensk dräkt.

Marguerite Yourcenar

Den franska författaren Marguerite Yourcenar (1903-1987) skrev romaner, noveller, lyrik, dram..

Marguerite Yourcenar

Den franska författaren Marguerite Yourcenar (1903-1987) skrev romaner, noveller, lyrik, dramatik och självbiografier. Ofta skrev hon med historiskt underlag, bland annat i romanerna "Vishetens natt" och "Hadrianus minnen".

Marguerite Yourcenar var den första kvinnan som valdes in i Franska akademien.

Detsamma gäller Marguerite Yourcenars litterära insats. Som första kvinna invald i Franska akademien är hon givetvis svår att kringgå, men förhoppningsvis är det något mer som gör att Yourcenar lever kvar på den svenska bokmarknaden. Hennes roman "Vishetens natt" (1969 på svenska) gavs ut på nytt av Modernista förlag i början av året, med ett förord av Lena Kåreland*, professor emerita i litteraturvetenskap.

Kejsarvälde

Berättelsen för läsaren ut i ett vindlande Europa, som breder ut sig så mycket i alla väderstreck att ”solen aldrig går ned” i kejsaren Karl den V:s välde. Parallellt med äregiriga furstar som ”tar landsändar ifrån varandra som fyllbultarna på krogen grälar om matskålarna”, pågår klerkernas intrigmakeri som utlöser ständiga konflikter och förföljelser på grund av religiösa trosfrågor. Ingenting verkar stabilt.

Det råder ingen tvekan om att "Vishetens natt" skildrar 1500-talet. Det är inte bara de autentiska händelserna, personligheterna och interiörerna från hantverkarsmedjor, kloster och prunkande gods som hjälper till att fånga tiden. Yourcenars oerhörda bildning i historia, konst, litteratur och språk färgar berättelsen på alla nivåer. Författaren lever tiden hon berättar om genom att ta del av dess kultur och tankemönster. Till världssuccén "Hadrianus minnen" (1951/1953) läste hon all litteratur som just denne romerske kejsaren möjligtvis skulle kunna ha kommit i kontakt med. Att flytande behärska latin och grekiska är en förutsättning för sådana ambitiösa efterforskningar och för hela detta unika författarskap.

Zenon

I centrum står renässansmänniskan Zenon, som av en händelse bär samma namn som den första anarkisten som satte sig upp mot Platons ideala stat. Tillsammans med sin kusin Henri-Maximilien ger de sig ut i världen för att följa sitt hjärtas önskan, istället för att underordna sig stela institutioner och patriarkernas vilja. ”Jag har övergett min fars kontor som du har övergett den teologiska fakulteten”, säger Henri-Maximilien till Zenon. Den ene söker kunskap och självförverkligande och den andra söker krig, ära och vackra kvinnor. De lyckas inget vidare och måste ständigt söka nya beskyddare och omfamna flykt och rotlöshet som ett normaltillstånd. Åtminstone är de inte konformister.

Hade det inte varit för Yourcenars minutiösa utmejslande av en epok förväxlar man lätt händelserna med dem i andra tider. Zenons och broder Henris ungdomliga uppror, tillsammans med skildringarna av exploaterade bönder och arbetare, slår an en sträng hos Parisstudenterna som ockuperar gatorna den där upproriska våren 1968 då "Vishetens natt" gavs ut. ”Straffen träffade de små på samhällets botten, men just deras låga villkor var ett skydd: trots krokar, nät och facklor fortsätter de flesta fiskar att simma spårlöst i havets mörka djup och bekymrar sig föga om sina likar som blodiga sprattlar uppe på däck”, skriver Yourcenar. Den folkliga revolutionära mobben väckte uppenbarligen både medkänsla och motvilja hos författaren.

Hyllades 1968

Boken hyllades enhälligt det året av Feminas jury. Romanen är dock långt ifrån en nyckelroman till 68-rörelsen. Alla epoker kan hämta något igenkännande i denna täta berättelse. Exempelvis speglar troligtvis karaktärernas starka behov av att få välja sitt liv och utöva sin egenmakt de flesta människors önskan. Men det är få förunnat. Zenon och Henri-Maximilien är priviligierade ungherrar med alla förutsättningar att leva kringflackande som kosmopoliter, såsom Yourcenar själv gjorde. De har utbildningen, pengarna och beskyddarna. De behöver inte tillhörigheten till en grupps dogmatiska andliga övertygelser för att klara sig.

Berättelsen spänner onekligen bågar över nuet och dået i den gemensamma västerländska historien. Författaren sa också i en intervju 1979 att järnridån mellan religionerna i "Vishetens natt" inte skiljer sig stort från den som konstruerades mellan öst och väst efter andra världskriget. Och nog har vår egen tid sin dos av järnridåer, dimridåer och murbyggande.

Det är ju detta som är en av litteraturens styrkor – att visa fram samtiden genom fiktionens prisma för att understryka vissa aspekter och kunna rikta skarp kritik utan att propagera eller kverulera. Människor i en viss tid läser litteratur och gör den till sin. De smälter samman berättelsen med sin egen förståelsehorisont. Det är så litteratur kan leva vidare decennium efter decennium. Det menade i alla fall receptionsteoretikern Hans R. Jauss.

Flyktingströmmar

Därför är det omöjligt att inte tänka på våra egna flyktingströmmar i passagen där Zenon försöker lämna Nederländerna, krig och inkvisition, för ett hägrande England. Zenon misslyckas på grund av ohederliga människosmugglare, som så många efter honom. Men han krossas inte av allt lidande. En döende prior säger till honom: ”Det är bara lidandet som kräver vår kärlek”.

Som alkemist, läkare och filosof är Zenon alltid behövd. Han finner dock främst styrka i sina tankar, sitt skrivande och sina experiment. Denne renässansmänniska ställer inte upp gränser mellan vare sig vetenskapliga discipliner, pseudo-vetenskap, nationsgränser eller klasstillhörighet. Allt hör ihop, verkar han vilja meddela genom "Vishetens natt".

Rafflande äventyr

I denna bok kan man få upp ögonen för renässansens tankevärld, få inblick i det nederländska frihetskriget eller huset Medicis inflytande i Italien, samtidigt som man deltar i ett rafflande äventyr. Bataljer, spioner, plötsliga försvinnanden, ond bråd död, hastigt uppblossande passioner och evig kärlek visar författarens generositet inför romanläsarens förväntningar på spänning.

Men jag kan inte hålla med Yourcenar när hon i den där intervjun 1979 menar att hennes karaktärer är trovärdiga för att hon levt sig in i deras tid och tankar. Jag kommer aldrig nära Zenon, och ingen annan karaktär heller. Persongalleriet förblir statister i en storslagen villervalla ”då människans förnuft på alla sidor omgavs av flammande bål”. Zenon plockas aldrig ned till mänskliga dimensioner utan förblir ett språkrör för filosofiska grubblerier kring den fria tanken.

Det gör inget. "Vishetens natt" kommer att fortleva av andra skäl. Enbart Yourcenars konstfärdiga och intrikata meningar och bildspråk är värda att ta del av. Som en språklig alkemi.

* Lena Kåreland föreläste om Albert Camus – främlingskapets utforskare på Stadsbiblioteket i Jönköping den 28 februari.

Läs mer av Ylva Lindberg: Herta Müller är krossbar som en äppelkärna