– Hatet har satt sig, jag har förlorat en del av tryggheten och blivit rädd och nervös, säger barn- och ungdomsförfattaren Katarina von Bredow.

Det som hände i oktober förra året har satt djupa spår hos Katarina von Bredow, som då bodde i Hjortsberga i Alvesta kommun.

Sverigedemokraterna gick kraftigt framåt i valet och i Hjortsberga lade runt 25 procent av väljarna sin röst på SD i riksdagsvalet.

Väldigt besviken

Katarina von Bredow, som anser att SD är ett rasistiskt parti, reagerade starkt på att så många i Hjortsberga röstade på SD.

Hon blev smått chockad, hon hade ju trivts så bra i byn och hade tänkt stanna där egentligen.

– Jag blev väldigt besviken, jag hade inte trott det här. De som bor i Hjortsberga är ju välmående medelklass, varför röstar de på SD? Efter det kände jag mig inte hemma i Hjortsberga längre, förklarar hon.

I sorg och besvikelse över valresultatet skrev hon på sin Facebook att hon tänkte skaffa en fastighetsmäklare och sälja huset i Hjortsberga.

Hon kunde inte bo kvar i en by där så många röstade på SD, kände hon.

– Det är fasansfullt, jag vill inte bo här. Jag kan inte sova tryggt här längre, sade hon..

Mejlboxen dog

Reaktionerna lät inte vänta på sig. En del bybor slutade hälsa på henne i Hjortsberga, men det var inte det värsta.

– Jag fick över tusen hatmejl på ett par dagar, min mejlbox dog. Det var så mycket hat och ilska. De skrev fula tillmälen och grova saker om mig, de tyckte att jag skulle flytta till Bagdad och att jag nog skulle få vad jag förtjänade, berättar Katarina von Bredow.

– Nästan alla mejlen var anonyma, men jag är övertygad om att väldigt få av mejlen kom från boende i Hjortsberga. Telefonen ringde hela tiden, men när jag svarade så lade de bara på.

– Det var absurt, jag var arg och ledsen, men jag ville inte polisanmäla det. Jag orkade inte med det också, och det var inga värre hot heller.

Riksnyhet

Efter att tidningen publicerat intervjun med Katarina von Bredow blev hon intervjuad i radion och på tv och i andra tidningar.

Det blev en riksnyhet av hennes inlägg på Facebook.

– Hela trädgården var full av reportrar under ett par dagar. Jag kände att jag behövde förklara mig, därför ställde jag upp i intervjuerna.

– Jag har inte ångrat mitt ställningstagande, men däremot sättet som jag uttryckte mig på. Jag var lite naiv och skrev i affekt, det var lite oövertänkt, tycker hon.

– Det blev så personligt för en del att jag skrev att jag inte ville bo i en by med Sverigedemokrater. De tyckte att jag gjorde mig märkvärdig och att jag trodde att jag var finare än dem. Men det var inte alls min mening.

Hjärtklappning

Katarina von Bredow menade däremot allvar med flytten. Huset i Hjortsberga är på väg att säljas.

Sedan i början av januari bor hon med sin man och sina två söner, åtta och snart 14 år gamla, i huset i Södra Torp i Kronobergs län, bara ett stenkast från gränsen till Jönköpings län.

Men livet är inte sig likt efter uttalandena om Sverigedemokraterna i oktober i fjol. Tryggheten är delvis borta, hon är på sin vakt numera.

– När jag får post så kan jag få hjärtklappning och när bilar kör förbi utanför huset och saktar ned, undrar jag vad det är för några och vad de vill. Jag ser mig om över axeln när jag är på stan.

– Jag lägger inte ut något offentligt på Facebook längre. Rädslan har kommit i efterhand till mig, det är som att hatet har satt sig.

"Jag är rädd"

Hon frågar sig om det var värt det här.

– Jag är rädd, jag har blivit mycket mesigare. Man ska inte behöva bli så skrämd, men det här har påverkat mitt liv. Jag har ju två barn att tänka på också.

– Det är en stor fara i att man inte ska kunna uttrycka sig som jag gjorde utan att bli utsatt för en storm av hat. Risken för självcensur är påtaglig, man låter sig tystas, säger Katarina von Bredow.