Vart är radion på väg?

Hallpressens avgående chef Lars Alkner har läst en utmärkt handbok i journalistik. Men den väcker obesvarade frågor om framtiden - inte minst gällande omställningen till vår nya länk- och klickberoende verklighet.

Det ska först och främst slås fast att ”Nyhetsradio” är en utmärkt bok. Tredje reviderade upplagan av Jönköpingsjournalisten Erik Lindfelt och Leif Eriksson-Sjöbergs handbok bjuder på en gedigen genomgång av det mesta som en blivande radiojournalist behöver veta, samtidigt som de kryddar den med egna åsikter och funderingar vilket gör läsningen rolig och engagerande.

Även jag som mångårig skrivande journalist har stort utbyte av att läsa boken, men jag har också glädje av boken i egenskap av flitig radiolyssnare. En journalist blir aldrig fullärd och det behövs återkommande diskussioner om journalistikens grunder och vad vi vill åstadkomma med vårt nyhetsarbete. Detta gäller oavsett plattform. Visst finns det skillnader mellan nyhetsarbetet på en dagstidning och på radio eller tv, men också betydande likheter varför vi har mycket att lära av varandra. Dessa likheter tenderar att bli allt större när de olika plattformarna flyter ihop. Dagstidningar gör tv och radio på sina nyhetssajter, samtidigt som både Sveriges Radio och Sveriges Television presenterar nyheter i skriven form på sina sajter.

Fakta: Ny bok

"Nyhetsradio – En bok om aktualitetsjournalistik"

Tredje reviderade upplagan

Av: Leif Eriksson-Sj..

Fakta: Ny bok

"Nyhetsradio – En bok om aktualitetsjournalistik"

Tredje reviderade upplagan

Av: Leif Eriksson-Sjöberg & Erik Lindfelt

Förlag: Carlsson Bokförlag

Det har även skett stora förändringar i publikens beteende. Facebook, Instagram, Twitter och andra sociala medier utgör en allt större andel av vår mediekonsumtion. Det är också via länkar och rekommendationer från vänner i sociala medier som en allt större del av nyhetsurvalet sker. I länkvärlden konkurrerar tv, radio och dagstidningar om uppmärksamheten på samma spelplan – för konsumenten är det främst innehållet som är avgörande, inte avsändaren eller publiceringsformen.

Just den här utvecklingen hade det varit intressant att få läsa mer om i boken. Det nyskrivna avsnittet ”Radion i ett nytt medielandskap” handlar mest om hur du som journalist kan använda internet och sociala medier i det traditionella nyhetsarbetet, vilket i och för sig är nog så viktigt. Kanske är det ett medvetet val för att begränsa ämnet, men jag saknar likväl framåtblickarna (även om de i och med den snabba utvecklingen riskerar att bli passé redan innan de gått i tryck). Radion är en omistlig del av medielandskapet även framöver, så det vore väldigt intressant att få ta del av två erfarna radiomakares tankar kring en rad trender som vi kan se på medieområdet.

Exempel på trender som jag gärna skulle se att Erik Lindfelt och Leif Eriksson-Sjöberg resonerar lite mer kring är:

• att allt färre journalister ska sköta den lokala nyhetsbevakningen i Sverige. Hur ska radion med sina relativt få lokala stationer hantera denna förändring?

• att den så kallade delningsjournalistiken ökar lavinartat. Under hösten har sajter som Omtalat och Lajkat startat och byggt en trafik blixtsnabbt på att göra nyheter vars syfte är att delas flitigt på sociala medier och därigenom skapa många klick på den egna hemsidan. Hur ska radion möta den tuffa konkurrensen om publikens uppmärksamhet och hur ska denna kamp förenas med public service-uppdraget?

• att radions satsning på skrivna nyheter på sina sajter blir en direkt konkurrent till dagstidningarnas nyhetssajter. Dagstidningarna är precis som mediebranschen i övrigt mitt i en tuff strukturomvandling och här kommer en konkurrent uppbackad av våra gemensamma licenspengar, utan de krav på lönsamhet som dagstidningarnas sajter verkar under.

• att rörlig bild står för en allt större del av mediekonsumtionen. Ska radion börja med rörlig bild eller överlåta det åt Sveriges Television?

• att trenden med opinionsjournalistik tycks bli allt starkare. Hur förhåller sig ett public service-bolag som Sveriges Radio till detta?

• att journalisterna själva förväntas puffa för sina nyheter i sociala medier och sedan diskutera nyheten med läsarna där, även efter ordinarie arbetstid.

• att vi går mot en segmenterad mediekonsumtion där vi får en form av elitmedier. En växande andel befolkningen tar inte alls del av traditionella nyheter, vare sig via radio eller dagstidningar.

Hos Hallpressen och andra dagstidningsutgivare är detta ständigt aktuella frågor och omställningsarbetet pågår för fullt. Men hur ser omställningsarbetet ut för radion?

Regler för kommentarer