Vi lever fortfarande i Palme-samhället

I dag, söndag den 28 februari, är det 30 år sedan Olof Palme föll offer för en kula på Sveavägen i Stockholm. Pär Fagerström var under många år Palmes pressekreterare. Han minns Palme för det samhälle han var med att skapa och den solidaritet han inspirerade till.

Olof Palme hade en del egenheter. De jag minns bäst är, förstås, de som jag även kunde finna hos mig själv.

Under en period hade han för vana att på sena eftermiddagen släntra in i mitt rum och fråga "vill du ha ett tuggummi?".

Fakta: Olof Palme

Född 1927, död 1986.

När Olof Palme först valdes in i riksdagen 1958 var det som repre..

Fakta: Olof Palme

Född 1927, död 1986.

När Olof Palme först valdes in i riksdagen 1958 var det som representant för Socialdemokraterna i Jönköpings län.

Palme var statsminister 1969-1976, samt från 1982 och fram till sin död.

Saken var då den att familjen tyckte att han rökte för mycket, så varje morgon därhemma fick han ett paket cigaretter runt vilket sönerna tejpat ett stort paket Toy, i tanke att han åtminstone varannan gång skulle ta ett tuggummi i stället för en cigarett.

Det gjorde han inte. Så frågan till mig var egentligen en kod för "har du en cigarett?". Det hade jag, ty Herr Nikotin hade vi gemensamt.

Palme brydde sig föga om sin klädsel. Jag skrattade högt en gång när jag i en intervju med en av sönerna, Mårten tror jag, såg att han, på frågan "lärde du dig något av din far?", svarade "han lärde mig att knyta skorna löst". Otroligt, Olofs skosnören gick ju alltid upp! Precis som för mig, särskilt när det är vaxade snören.

Palme var heller ingen matkännare.

När jag en morgon återkom från en konferens på Harpsund, min tredje av det slaget, frågade några av statsministerkansliets tjejer "vad fick ni för mat?". Jag sade, precis som efter de bägge tidigare tillfällena, att "det var nog slottsstek". Men nu trodde ingen på mig.

En av dem fick syn på Olof i korridoren, rusade ut och ropade "har ni ingen annan mat än slottsstek på Harpsund!?".

"Jovisst", svarade han förbluffat, "vi har mycket mat".

"Vadå till exempel?"

"Tja, vi har..." och så gled den blå blicken upp i taket "...vi har... ehh... - ÄGG!"

(När Lisbet Palme fick höra anekdoten blev hon sur, förhörde sig hos husmor på Harpsund, och kunde sedan tala om för oss matimbecilla att vi ätit rådjurssadel, hjort och älgfilé.)

En annan sak som Olof Palme brydde sig föga om var, bitterligen, den egna säkerheten.

En gång övernattade vi på Ronneby Brunn, efter ett lokalt partijubileum. Vid frukosten berättade Olof skrattande att det hänt en lustig sak på natten. Han hade glömt nyckeln i dörren, och vaknade efter ett tag av att han kände att det var någon i rummet. Han tände, och där stod en något förfriskad man, som sluddrade vänligt avvärjande: "Lugn Olof, det är ingen fara. Jag vill bara se hur du ser ut när du sover!"

Roligt, tyckte Olof, skräckinjagande tyckte vi andra, och lovade varann att alltid kolla hans hotelldörrar hädanefter.

Olof Palme lade, med andra ord, ingen energi på sin egen komfort. Andra sidan av myntet är den enorma energi han kunde mobilisera i den politiska gärningen. Så mycket som gjordes! Och så omedvetna de flesta av oss är i dag om i vilken hög grad det är ett Palme-samhälle vi dagligdags kliver runt i.

Jag lyssnade för ett par år sedan på unga människor som i en radioenkät skulle beskriva vad Olof Palme betydde för dem. Få hade något konkret att säga. Ändå var så stor del av deras livsramar Palmes verk:

1. Deras mödrar var genomgående förvärvsarbetande. Till skillnad från mor- och farmödrarna. Det var Palme som genomdrev särbeskattningen. (I dag vet nog få vad den tidigare rådande sambeskattningen innebar. Men det var att kvinnans inkomst lades ovanpå mannens, med en förskräcklig marginalskatt som följd.)

2. De allra flesta hade gått på dagis. Före Palme fanns knappt daghem/förskola.

3. De flesta var, hade varit eller skulle bli högskolestudenter. Systemet med studiemedel är Palmes verk, liksom satsningarna på regionala högskolor.

4. En del hade småbarn. Livet tycktes fungera väl för dem. Till det bidrog säkert föräldraförsäkringen, en annan liten Palme-uppfinning.

Uppräkningen skulle kunna fortsätta.

Men vi lever inte bara strukturellt i Palme-samhället, det är uppenbart att även hans primära värdegrund, solidaritetstanken, lever vidare. Visst ser vi i dag stora stråk av främlingsfientlighet och misstro i vårt Sverige. Men än större är viljan att hjälpa, kyrkor och frivilligorganisationer rapporterar rekordinströmning av volontärer och pengabidrag.

I många av dessa engagerade finns säkert, medvetet eller omedvetet, bilden av Olof Palme. Sonen av en invandrarkvinna, mannen som ingick skenäktenskap för att rädda en flykting, statsministern som stod värd för flyktingskaror från Tjeckoslovakien, Grekland, Sydafrika, Chile.

Mannen mördades. Men lever.

Pär Fagerström

I mediebranschen sedan 60-talet, bland annat inom A-pressen.

2012-2013 tf vd Hallpressen

Regler för kommentarer