En röst, en gitarr, en folkmassa. Kan tyckas oförenligt. Det var det inte. Ramy Essams röst blev mångas. Alla stämde in. Den blev till en massiv kampsång. Det hände på Tahrirtotget i Kairo. Fem år senare förenades den turkiske sångaren Ferhat Tunç och den samiska sångerskan Mari Boine i en duett. En historia framträdde där skandinaviska och kurdiska minoriteter möttes i samförstånd. Duetten fick en symbolisk kraft. På en annan plats lästes: ”Stå emot mitt folk. Stå emot dem.”, det var den palestinska poeten Dareen Tatours som hördes. I Ryssland utbrast regissören Kirill Serebrennikov: ”Jag trodde aldrig vårt projekt skulle kallas brottsligt”. Tvärtom trodde jag vår framgång skulle uppskattas för vårt nytänkande och vår kreativitet.