Gårdagens misstroendeomröstning om socialförsäkringsminister Annika Strandhäll kan rent ut sagt kallas kontraproduktiv. Det är uppenbart att Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler omplacerades på delvis politiska grunder och Strandhäll har vid flera tillfällen på sociala medier uttryckt sig på ett sätt som mer påminner om en hetsig ungdomsförbundare än ett statsråd. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna ville då använda misstroendet som ett sätt för kammaren att markera. Men faktum är att regeringen kanske snarare har stärkts än försvagats på grund av det kortsiktiga agerandet.

Till en början är det anmärkningsvärt att inte invänta konstitutionsutskottets (KU:s) granskning av Strandhälls agerande. Som ordförande under förra mandatperioden byggde nuvarande talman Andreas Norlén (M) tillsammans med viceordförande Björn von Sydow (S) upp KU till riksdagens samvete. Utskottet var helt enkelt opartiskt och kritiken togs på allvar av alla partier. Om Strandhäll hade klandrats av KU är det därför troligt att Stefan Löfvén helt enkelt inte hade ansett sig ha råd att låta henne sitta kvar. Speciellt om frågan hade resulterat i en misstroendeomröstning för då hade Centerpartiet sett sig nödgade att rösta för.

Det hade helt enkelt varit bra om Strandhäll fällts av riksdagen men det är förståeligt att hon vann omröstningen. "Politik är att vilja" för att citera Olof Palme men Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor som varit drivande bakom misstroendeförklaringen tänkte inte igenom hur de skulle nå målet. De borde exempelvis ha lärt sig av misstaget med försvarsminister Peter Hultqvist om inte syftet var att endast markera sin oppositionsroll och inte avsätta en minister. Viljan till snabb politisk vinst borgar för problem i framtiden. Den svenska riksdagen är till stor del beroende av "praxis" eller inarbetade traditioner och förhållningssätt. När det kommer till dagligt arbete måste det finnas någon form av samförstånd och ett sådant är att KU i största möjliga mån ska stå över partipolitiken. Vid ett maktskifte har man nu öppnat upp för den nya oppositionen att använda misstroendeförklaringar lättvindigt och strunta i KU. I värsta fall har man bundit ris åt egen rygg och stärkt Stefan Löfven.