Lovisa och Holger Klintenberg är ett ungt par i 30-årsåldern. I hallen står flyttkartonger som ska packas upp, de är precis nyinflyttade. Lovisa är hemma från jobbet för att skola in den kommunala hemtjänsten som ska hjälpa maken med omvårdnad, toalettbesök och matning. Holger är sängbunden dygnet runt och ligger i ett nedsläckt rum intill hallen och vilar, med öronskydd. Han är konstant känslig för ljud, ljus, beröring och lukt. Han är utmattad med en feberkänsla, och trots vila finns ingen energi att hämta. På grund av inskolningen ansträngs han över sin maxgräns varje dag, vilket i sin tur riskerar att han försämras ännu mer.