I Sverige växer intresset för pilgrimsvandring. Blandningen av naturupplevelse, fysisk rörelse och möjlighet till reflektion väcker nyfikenhet. Det är en yttre vandring i kombination med en inre.

I dag – den 15 februari, på S:t Sigfrids dag – startar en pilgrimsvandring vid katedralen i York. Sista helgen i augusti når vandringen sitt mål i Växjö domkyrka. Då firar vi att Växjö stift i år fyller 850 år.

Enligt legenden kristnades Smålandsbygderna av S:t Sigfrid, som sändes just från York. Pilgrimsvandringen är uppdelad på korta etapper. Alla är välkomna att slå följe längs vägen.

Pilgrimsrörelsen brukar sammanfattas i sju ord: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Mycket av detta är bristvara i vår tid.

Pilgrimsrörelsen vill vara en positiv motkraft och visa att en annan värld är möjlig, att det finns ett annat sätt att leva. Otaliga är de som med pilgrimsvandringens hjälp har återhämtat sig från kris och depression, från utmattning och ohälsa.

Bland hälsoforskare talas allt oftare om existentiell hälsa som ett komplement till den fysiska, psykiska och sociala hälsan. Ibland glöms den bort, också i vården, trots att vi är många som har erfarenhet av hur den existentiella tomheten kan gnaga sig in i själen. Att vandra som pilgrim är ett sätt att mitt i ett vanligt liv få fatt i den andliga dimensionen. Det är ett sätt att bottna i sig själv. Men vem pilgrimsvandrar?

Alla sorters människor gör det. Man måste varken vara troende, religiös eller särskilt andlig. Någon längtar mest efter tystnaden och att få stänga ute bruset. Att få lägga hörlurarnas ljudström åt sidan och i stället lyssna inåt. Någon annan söker enkelheten. Tänk att få ta steget ut ur ekorrhjulet och känna hur konsumtionskrampen släpper.

Under delar av en pilgrimsvandring samtalar deltagarna med varandra. Andra sträckor vandras helt i tystnad. Det ligger något befriande, och ibland hotfullt, i att bjudas in till sitt inre.

Väl där får man kalibrera hjärtats längtan, värdera vad som är viktigt och söka riktning för sitt liv. När vandringen öppnar för samtal får deltagarna tillgång till varandras inre världar. Vid dagsetappens slut värker kroppen, och ibland själen. Också inre resor kräver ansträngning.

En pilgrimsvandring sker i en kristen kontext. Bibelläsning, bön och gudstjänst är självklara byggstenar, ofta på sätt som man inte är van vid. Allt görs som en inbjudan till nyupptäckter. Om själens fönster står vidöppna kan mycket hända.

När Växjö stift firar 850 år står både den spännande historien och reflektionen kring samtidens längtan i centrum. Den sekulära kantringen öppnar slukhål i människors inre. I det höga tempots tid är den långsamma, sinnesöppnande pilgrimsvandringen viktig. Välkommen att slå följe!

Modéus

biskop, Växjö stift