Jag hade, tro det eller ej, tänkt att skriva en rolig krönika den här gången. Krönikan skulle handla om hur kaxig jag är över hur friska mina barn har hållit sig den här hösten. Till skillnad från mina vänners. Jag kom halvvägs med texten och sen kom bombnedslaget från våra politiker om neddragningar i budgeten för Ekhagens gästhem. Hur ska de kunna bedriva sin verksamhet med begränsat anslag? Och då försvann den roliga krönikan lika hastigt som en avlöning i fru Moistos plånbok brukar göra.