OPINION. Århundradets mest odugliga förslag. När centerpartister i Jönköpings län recenserar Kristdemokraternas förslag till ny sjukvårdsreform på debattplats i Jönköpings-Posten är den gröna sågklingan vässad och blänkande.

Samtidigt krokar Moderaternas Ulf Kristersson arm med Nyamko Sabuni i Liberalerna när de två partiledarna tillsammans på DN Debatt häromdagen lade fram en gemensam handlingsplan i tre delar för att förbättra för barns utsatthet under coronakrisen.

Hur det moderat-liberala förslaget ska tolkas i ljuset av att Ebba Busch menar att Liberalerna inte har en självklar plats i en borgerlig regering är oklart.

För den stridslystne kan det verka som att borgerlighetens splittring är både förvirrande och frustrerande: I ena stunden agerar Moderaterna och Kristdemokraterna unisont, i andra stunden skriver M debattartiklar ihop med L. Och medan Annie Lööf positionerar Centerpartiet som en mittenkraft som ska agera enande, går lokala centerpartister på jakt med kristdemokratisk sjukvårdspolitik i sikte.

Samtidigt fortsätter krisen i Liberalerna. I Habo meddelade partiets ledande företrädare Maria Halsén i veckan att hon lämnar samtliga kommunala uppdrag, med hänvisning till att partiet meddelat att de i praktiken vill bli stödparti åt Sverigedemokraterna.

Rörigt? Ja.

Spännande tider? Onekligen.

Men framför allt är detta borgerlighetens mest fruktsamma period sedan alliansregeringens första mandatperiod. Borgerlig enighet kan förvisso vara kraftfullt när det finns förutsättningar för sådan, men de senaste veckorna har visat att den borgerliga idékraften och politikproduktionen i allra högsta grad är välmående. Den senaste tiden har det haglat konkreta reformförslag som bådar gott inför framtiden.

Kristdemokraterna har, förutom nämnda sjukvårdsreform, även presenterat en jämställdhetsrapport som fick CUF:s internationella sekreterare Elise Gisslegård att fräsa högt på Twitter: "Förstår inte hur KD kan skrika sig hesa över hur gratis mensskydd är symbolpolitik och sen föreslå gratis pepparsprej? Det är att spotta kvinnor i ansiktet." Men förutom det medialt tacksamma förslaget om gratis pepparsprej föreslår KD bland annat en pensionsreform som skulle innebära ökad jämställdhet på riktigt. Genom att öka barnrättsåren från fyra till fem år samt öka jämförelseinkomsten från 75 procent till 85 procent för att ge den förälder, inte sällan mamman, som har lägst inkomst en högre pensionsrätt, ökas den ekonomiska jämställdheten senare i livet.

Även Centerpartiet har nyligen presenterat ett reformförslag, inom området internationellt bistånd. Magnus Ek, som meddelat att han avstår kandidering till riksdagen nästa höst, lämnar med flaggan i topp med förslag om ett tillväxtinriktat biståndsprogram som inte minst gynnar den afrikanska landsbygden. Och från Moderaternas håll har det under den senaste tiden presenterats reformförslag både inom migrations- och mediepolitiken.

Någon guldålder handlar det förvisso inte om, givet att Moderaterna och Kristdemokraterna och numera L prioriterar att ge SD inflytande före borgerlig enighet, men de fyra borgerliga partierna tar väl tillvara på den frihet som söndringen dem emellan innebär. En aktiv borgerlig politikutveckling är en välgärning inte bara för partierna utan främst för väljarna och för riket.