Annons

Annons

Csaba Bene Perlenberg

ledare borgerlig

Csaba Bene Perlenberg
Perlenberg: Tänk om alliansen vinner valet?

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende borgerlig.

Ulf Kristersson borde överväga hur han ska få en alliansregering att fungera efter 2022.

Bild: TT, Pär Grännö

Annons

OPINION. Det fanns en tid för inte allt för längesedan, när främst konservativa röster skrev spaltmeter om den värderingsmässiga gemenskapen mellan liberaler och så kallat liberalkonservativa. Vissa högerdebattörer var mer generösa än andra, men budskapet var klart: Rätta in er i ledet, liberaler. Sitt ner. Håll tyst. Följ order. Bejaka SD-samarbete.

Övertalningskampanjen tystnade när Ulf Kristersson och Ebba Busch började samla fnöske för att bränna upp bron som förband de två blocken inom borgerligheten, alltmedan Liberalerna stod och velade och undrade om de skulle underblåsa den borgerliga pyromanin eller ej. 

Hur nästa hösts valresultat artar sig återstår att se. Fortfarande kan mycket hända. Socialdemokraternas historiska nedgång är inte av gud given och de två synliga regeringsalternativen som nu existerar kommer att totalt raseras om ett eller flera partier tvingas lämna riksdagen. Stefan Löfven blir inte statsminister utan Miljöpartiet, medan Ulf Kristersson behöver Liberalerna och Kristdemokraterna. Tre små partier vars öde avgör det mesta. 

Annons

Annons

Klarar partiet som en gång hette Folkpartiet av att få folkets gunst för att ta sig över riksdagsspärren? Och hur påverkas KD av ett eventuellt åtal för grovt förtal mot partiledaren Ebba Busch, brott som Busch nekar till? Eller en fällande dom, för den sakens skull. Om så sker – kommer Kristdemokraterna ens ha förra valrörelsens vallokomotiv kvar som partiledare? KD, som hamnat i en opinionsmässig sirapsgröt, kan mycket väl stå inför parlamentarisk utrotning tillsammans med Liberalerna. Ulf Kristersson riskerar bedriva valrörelse på kvicksand.

En del av borgerlighetens kryptonit är att minnet är kort. Endast ett enda mandat skiljde efter valet 2018 mellan de rödgröna och alliansen, 144 mot 143. Runt om i landet lever alliansen i allra högsta grad, med den hedern. I Region Skåne och Göteborgs stad styr alliansen och i Västra Götalandsregionen och i Stockholms stad styr alliansen tillsammans med Miljöpartiet. Dag efter dag levereras borgerlig och liberal politik. Den nationella osämjan partierna emellan har, hittills i alla fall, inte spillt över på de regionala och kommunala samarbetena. Även om det säkert knakar i fogarna på sina håll är regeringsdugligheten i kommunstyrelser, fullmäktigen och regionparlament grundmurad. Ute i landet kvarstår grunden för en nationell återstart av ett organiserat borgerligt samarbete, alldeles oavsett det besked som Centerpartiet lämnade i veckan att lämna alliansen bakom sig som strategisk utgångspunkt. Inte minst ur Moderaternas synpunkt är alliansen fortfarande det enskilt, och enda, hållbara regeringsalternativet framöver. 

Annons

Annons

För möjligheten måste bejakas, även om den i dag verkar vara minimal: Tänk om de fyra borgerliga partierna tillsammans blir ett större block än det rödgröna? Skillnaden mellan 2022 och 2018 års val är att Jimmie Åkesson numera har surrat sig så hårt vid den moderata masten att det blir svårt att hindra en ny alliansregering att tillträda, även om det skulle innebära att drömmen om ett nytt konservativt block grusas.

Men då måste borgerligheten sluta borgfred. Och förbereda sig för att åter lägga kraft på gemensamma reformer, inte knivhugg och glåpord. Kampen måste stå mot Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, inte mellan fyra partier som fortfarande har förmågan att tillsammans styra Sverige.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy