DEBATT. Häromsistens röstade Europaparlamentet om en resolution om klimatförändringarnas konsekvenser för de mänskliga rättigheterna.

Det är en viktig fråga. Vi kristdemokrater menar att det finns en rad rättigheter, som tillfaller alla människor. Det handlar exempelvis om rätten till liv, frihet och ägande samt religions- och yttrandefrihet. Det är politikens uppgift att främja människans naturliga rättigheter.

Därför måste vi begränsa klimatförändringarna. I Sverige råder en blocköverskridande enighet kring klimatfrågans betydelse för mänsklighetens framtid. Vi måste minska utsläppen: i Sverige, inom EU och globalt. Vilken väg vi bör ta dit råder det dock minst sagt delade meningar om.

KD har en rad konkreta förslag, exempelvis att öka omfattningen av EU:s system för utsläppshandel och ökade investeringar i framtidens miljöteknik.

Men vad vi inte ställer oss bakom är poserande, symbolpolitiska klimatförslag som inte har någon effekt i praktiken, eller som är rentav kontraproduktiva. Med en nykter syn på miljön måste man ibland våga säga ’nej’.

Vi säger ’nej’ till att införa ”miljömord” som ett internationellt brott inom ramen för Romstadgan. Romstadgan reglerar lagföring för de allvarligaste brotten i världen: aggressionsbrott, brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser.

Miljön ska givetvis behandlas med största respekt. Men miljöförstöring går inte att jämställa med folkmord. De flesta torde själva uppfatta en viss skillnad mellan ”miljömord” och folkmord. Men också i rättslig mening finns en realitet som inte kan negligeras. Ekosystem är inte egna rättssubjekt och naturen är inte en judisk person, varför de inte kan likställas med människan och hennes rättigheter - vare sig vi vill det, eller ej.

Att införa ”miljömord” som ett brott i Romstadgan vore att förminska folkmordsbrottets betydelse. Ja, det vore att förminska, förringa, nedvärdera och reducera de fruktansvärda brott som plågat eller förintat hela folkgrupper. Förintelsen, Turkiets systematiska utrotning av armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker, eller massakrerna på tutsis i Rwanda; höga utsläpp av växthusgaser kan på intet vis likställas med dessa fasansfulla händelser.

Därtill saknar potentiella ”miljömord” ofta en tydlig korrelation mellan orsak och verkan, då effekter kan visa sig flera år senare och på en helt annan plats än där ’gärningen’ begicks. Detta gäller exempelvis användningen av fossila bränslen, som leder till stigande temperaturer, som leder till väderförändringar, som kan leda till torka och matbrist, eller till översvämningar och förstörda hem.

Det finns så många lagar, regler, konventioner och internationella mål för miljön. Det finns så mycket vi kan och ska göra för miljön, utan att använda Romstadgan.

Jag är besviken på S, MP och V som röstade för förslaget om att införa ”miljömord” som ett nytt internationellt brott. Jag är övertygad om att det finns bättre, eller åtminstone mindre skadlig, politik att ägna sig åt, om det så gäller miljöfrågorna eller världsfreden.

David Lega (KD)

Europaparlamentariker

Ledamot av utskottet för mänskliga rättigheter