OPINION. Hur stora summor bidragsbrott och fuskande kostar staten och i förlängningen skattebetalarna varje år är i dagsläget okänt. Delegationen för korrekta utbetalningar har mellan tummen och pekfingret räknat ut att det handlar om cirka 18 miljarder kronor, med brasklappen att det även kan handla om mellan 11 till 27 miljarder kronor. För myndigheter verkar fenomenet vara välkänt: ”Vi har ett våldsamt överuttag ur välfärdssystemen”, sade Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik till Dagens Industri tidigare i våras (14/5).

Problemet verkar vara så pass omfattande att myndigheter själva efterfrågar regeländringar som ska möjliggöra för dem att dela information med varandra. Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket föreslår att regioner som Region Jönköpings län framöver bör omfattas av lagen om underrättelseskyldighet.

Detta för att myndigheterna vid misstanke om bidragsfusk ska kunna dela information med varandra i syfte att förhindra felaktiga beslut som leder till felaktiga utbetalningar. Det kan röra uppgifter om bostadsort och identiteter, exempelvis rörande barnbidrag och pensionsutbetalningar.

En viktig frihetsprincip är att myndigheter endast ska ha minimal insyn i människors liv. Men samtidigt måste de ha tillräckliga möjligheter för att dela den information som finns för att sköta sina myndighetsuppdrag - där hushållning med det allmännas resurser måste vara en hörnsten.

Myndighetssekretess ska skydda laglydiga individer från staten, inte ge skydd åt de som söker utnyttja statliga myndigheter.