Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

ledare borgerligSvensson-muslimerna

Alen Musaefendic: Många muslimer på jakt efter sitt politiska hem

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende borgerlig.

Alen Musaefendic. Foto: Gabriel Liljevall.

Annons

Under de kommande dagarna gästas JP Ledare av den liberala skribenten Alen Musaefendic i artikelserien Svensson-muslimerna. Vilka valmöjligheter har den svensk-muslimska gruppen och varför verkar borgerligheten inte intresserad av att få deras röster?

GÄSTKRÖNIKA. Gapet mellan svenska muslimer och majoritetssamhället är stort. Bryggan som var tänkt att binda samman de två delarna, civilsamhället, är själva epicentrum för bråk och kontrovers. Tonläget i debatten gör att många lämnar den och ägnar sig åt annat. Under tiden växer misstron.

Att situationen är ohållbar säger sig självt. Muslimer är redan överrepresenterade i utsatta områden med lågt valdeltagande. Inför nästa val är det angeläget för majoritetssamhället att känna till mer om svenska muslimers politiska liv och vilken roll de kommer att spela i nästa val.

Varför är en Maria som firar påsk bara svensk men inte kristen?

Men först måste vi slå fast vad en muslim är. Är det en man som heter Muhammed och firar eid? Många skulle svara ja på den frågan. Varför är då en Maria som firar påsk bara svensk men inte kristen? Redan här finns en skillnad i hur vi använder ordet ”religion”, beroende på vilka vi talar om.

Annons

Annons

Enligt amerikanska Pew Research Institute finns det 800 000 muslimer i Sverige. Alla uppgifter om antalet muslimer bygger på tveksamma samband mellan etniskt ursprung och religionstillhörighet. I den generöst tilltagna statistiken ingår både sekulära, troende, ateister, liksom många av Sveriges mest antireligiösa debattörer. I Sverige är det olagligt att registrera trostillhörighet, vilket tvingar forskare att kasta grova nät.

Enligt Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) är bara 190 000 av svenska muslimer praktiserande, i betydelsen registrerade i ett muslimskt trossamfund. Därför kan en muslim inte definieras som ”en person med islamisk tro”. För att nå upp till 8 procent av Sveriges befolkning krävs en bredare definition, som religionshistorikern David Thurfjell har formulerat: ”En kategori av praktiker och diskurs där människor av olika identiteter, trosföreställningar och familjebakgrund kommer och går.” I hans stora forskningsprojekt ”Den muslimska huvudfåran: en del av svensk sekularitet?” framgår det att majoriteten av svenska muslimer är sekulära.

Bosnierna har sin moské och somalierna sin. Någon trafik däremellan finns inte.

Nedbruten per ursprungsland blir kategorin ”svenska muslimer” ännu mindre självklar. Bland de största grupperna finns svenskar med bakgrund i Bosnien, Iran, Irak, Turkiet och Somalia. Mellan dessa finns stora skillnader. Turkarna ryser inför islamofobi medan vissa iranier förnekar att den finns. För en bosnier är klan ett främmande koncept, medan det för somalier kan vara en grundpelare. Även om muslimer är förenade av samma urkunder väljer de att organisera sig efter etniska och kulturella skiljelinjer. Att gå till moskén blir då som en daglig visit till hemlandet. Bosnierna har sin moské och somalierna sin. Någon trafik däremellan finns inte.

Annons

Annons

Därmed inte sagt att sekulära och oorganiserade muslimer är att föredra framför praktiserande. Inte heller ska etnisk splittring tolkas som tröst för de som inbillar sig ett muslimskt maktövertagande. Den muslimska väljarkåren är komplex.

Vi kan ändå unna oss vissa generaliseringar. Trots mångfalden kan svenska muslimer ses som en distinkt väljargrupp med gemensamma nämnare. De flesta är oroliga för den utbredda islamofobin, parlamentariskt representerad av Sverigedemokraterna. Muslimer i Sverige vill be i moskéer och inte i källare. De är överrepresenterade i utsatta områden och i arbetsmarknadens marginaler. Resultatet är stor pessimism och låg tilltro till det demokratiska systemet.

Att försöka hitta politisk vägledning i Koranen är att gå vilse.

När muslimer väl röstar är det på Socialdemokraterna. En analys från Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet visar att 66 procent av de muslimska rösterna gick till S i riksdagsvalen mellan 2000-2019. Det är inte religiositeten i sig som fäller avgörandet, vilket kan ses i skillnaden mellan hur kristna och muslimer röstar. Vänstern är mer populärt bland muslimer (8,3 procent) än bland kristna (3,8 procent), för Kristdemokraterna är förhållandet det omvända. Någon islamisering av Miljöpartiet kan inte avläsas i statistiken, som fick enbart 0,9 procent av de muslimska rösterna. Ännu färre röster fick Centern, närmare sagt noll (0) procent.

Att försöka hitta politisk vägledning i Koranen är att gå vilse. Att urkunderna är rika på hänvisningar till naturen innebär inte att Gud är miljöpartist, lika lite som profetens givmildhet ska tolkas som stöd för socialdemokratin.

Annons

I en rapport från 2009 menar statsvetaren Magnus Hagevi att det islamiska förbudet mot ränta gör muslimer skeptiska till liberal marknadsekonomi och i förlängningen till liberala partier. Socialdemokraternas Tro och solidaritet skrev i sin tidning att: ”Ett engagemang inom denna rörelse är det bästa sättet att omsätta Koranens budskap från ord till handling”.

Annons

Mycket tyder på att själva höger-vänster skalan står i vägen för muslimers politiska engagemang.

Men sådana argument är efterhandskonstruktioner som röster från höger till vänster har tillgripit genom åren.

Mycket tyder på att själva höger-vänster skalan står i vägen för muslimers politiska engagemang. Den inrutade spelplanen är helt enkelt illa anpassad efter deras politiska preferenser. En del muslimer är höger i moraliska frågor som ordningsbetyg och familjepolitik, men vänster när det kommer till fördelningspolitik. Ett sådant politiskt alternativ finns inte i svensk politik. Att även konservativa muslimer till slut röstar på partier åt vänster beror till stor del på att borgerligheten upplevs som hård i tonen, och ibland även som antimuslimsk.

De etablerade politiska partierna verkar inte medvetna om problemet. Snarare rör de sig åt motsatt håll. Den stora rädslan i dag är att ha blivit urvattnad och svikit sitt autentiska jag. Det gäller inte minst S, som har svårt att skaka av sig illusionen att folkhemmets enhetliga lösningar kan fungera på dagens heterogena befolkning. Att sträva bakåt vore det säkraste sättet för S att förlora sitt monopol på muslimska röster, något som de borgerliga partierna i för sig borde välkomna men inte efterhärma.

Till nästa val är det extra viktigt för alla partier att tänka kreativt. I riksdagen är det små marginaler som avgör. Vem som blir Sveriges nästa statsminister hänger på några få mandat. Samtidigt är många muslimer på jakt efter sitt politiska hem. Att appellera till dem borde vara en självklarhet – även för borgerligheten.

Alen Musaefendic

Liberal skribent

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy