OPINION. På trettio år har Sveriges självförsörjningsgrad minskat drastiskt. Från 1990-talets cirka 75 procent till rådande cirka 50 procent. Det betyder, som LRF påpekar, att varannan tugga görs på importerad mat. Decimeringen av vår förmåga att bruka och ta tillvara på värdefull jordbruksmark är ett allvarligt och i allra högsta grad självförvållat säkerhetspolitiskt hot i händelse av en kris som på allvar påverkar vår nationella förmåga att importera livsmedel. Samtidigt är det ren kapitalförstöring: Svenskt lantbruk hade kunnat göra stora vinster om rätt förutsättningar fanns för att kunna tillhandahålla mer och fler produkter. För att inte nämna vilken integrationsmotor lantbruket hade kunnat vara.

Det är alltså inget understatement att jordbruksmarken är en av Sveriges främsta resurser. Jordbruksverket konstaterar att riket huserar knappt 2,6 miljoner hektar åkermark och 0,4 miljoner hektar betesmarker men att arealen minskar för varje år som går.

Av uppenbara skäl måste marken hanteras varsamt – inte minst framöver, då självförsörjningsgraden måste öka. Därför är det klokt av Vaggeryds kommun att vilja få en överblick över betes- och jordbruksmarken i kommunen. Detta efter ett medborgarförslag som föreslagit ett kategoriskt förbud mot nybyggnation på betes- och åkermark. På onsdag fattar kommunstyrelsen beslut om att tillsätta en utredning som inte enbart ska kika på bördighet utan även en rad andra faktorer, bland annat kulturarvsvärden. Utredningen är dock begränsad, då endast jordbruksmark inom 500 meter från tätortsbebyggelse ska kartläggas.

Ett kategoriskt förbud mot exploatering blir snabbt kontraproduktivt. Därför är det bra att Vaggeryds kommun tar ett helhetsgrepp. Även i framtiden kommer det behövas byggas på jordbruksmark, men då är det bra om det inte görs på den mest effektiva jordbruksmarken.