Annons

Annons

Annons

Annons

ledare borgerlig

Joakim Broman: MP-grönt är inte skönt

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende borgerlig.

Per Bolunds och Märta Stenevis taktik verkar inte fungera.

Bild: Anders Wiklund, TT

Annons

Vår generation ska lösa klimatkrisen. Det är visionen som Miljöpartiets språkrör Per Bolund och Märta Stenevi lade fram när de i veckan presenterade partiets färdplan för klimatpolitiken – det viktigaste förslaget inför partiets kongress i helgen.

Det är dock inte en färdplan i traditionell bemärkelse, där åtgärder siffersätts med hur mycket och hur snabbt de minskar utsläppen. I stället har MP helt enkelt skruvat upp volymen på alla områden. Bilåkande, flyg, återvinning, varukonsumtion, matsvinn, byggande – allt ska åtgärdas, beskattas eller regleras. En hel del av förslagen är bra och enkla att hänföra till liberala principer som att utsläpparen ska betala.

Annat är mer klassisk miljöpartism. För MP räcker det exempelvis inte med att ställa om personbilsflottan till el. Man ska också använda modern teknik, bland annat så kallad geofencing, för att övervaka bilisterna så att de inte kör för fort eller med dubbdäck på fel gator och sätta upp mål om ett "mer transportsnålt samhälle". Partiets tillväxt- och konsumtionskritiska ådra pulserar mellan raderna.

Annons

Annons

Färdplanen är på så sätt också en illustration av den situation partiet befinner sig i. Språkrören Maria Wetterstrand och Peter Erikssons projekt var att göra MP regeringsdugligt, att ta partiet in i de fina salongerna på Rosenbad. Väl inne var festen inte lika rolig som man hade hoppats. Ambitiösa vallöften, exempelvis att kolet Vattenfall bröt i Tyskland skulle stanna i marken, fick svikas. Regeringens helomvändning i migrationspolitiken under flyktingkrisen 2015 slet nästan partiet i två delar. Succén i Europaparlamentsvalet 2014, då partiet blev näst störst med 15,4 procent, förbyttes snart i besvikelse och nedgång.

Miljöpartiet har balanserat på eller nära riksdagsspärren i princip hela mandatperioden. Det hanterar man precis som partier brukar göra: man söker sig tillbaka till rötterna. Klimatfärdplanen är ett sätt att försöka återvinna de gröna väljare som lämnat partiet i besvikelse över pragmatismen som regeringsinnehavet tvingat fram. Ingen ska tvivla på att MP är det parti som sätter klimatet främst, har de mest ambitiösa målen och flest åtgärder för att nå dem.

Därför signalerar man i så djupgröna färger man kan och hoppas att miljörörelsen ska sluta upp. Mål som redan är tillräckligt ambitiösa skärps i förhoppningen om att politiska motståndare ska säga att MP går för snabbt fram i klimatfrågan, för då kan man svara att klimatet inte kan vänta och få till en konflikt som ställer partiet på "rätt” sida.

Annons

Det är en strategi som har sina begränsningar. Dels har den uppenbarligen inte fungerat särskilt bra hittills, för MP ligger kvar runt 4 procent i opinionen trots starkt fokus på miljö och klimat under det senaste året.

Annons

Dels fortsätter regeringsinnehavet att tvinga fram nya, besvärliga målkonflikter. Vad tycker miljöaktivisterna om att MP under valåret måste göra allt för att rädda cementproduktionen på Gotland? Och vad händer om Socialdemokraterna till slut börjar trycka på kring att fler svenska gruvor måste öppna? Det är ingen omöjlighet att MP, i ett försök att bevara idealismen och behålla miljörörelsens stöd, lämnar den regering de kämpade så hårt för att få ingå i. 

Joakim Broman

Chefredaktör Liberala Nyhetsbyrån

Annons

Annons

Till toppen av sidan