Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Csaba Bene Perlenberg

ledare borgerligEstoniakatastrofen

Csaba Bene Perlenberg
Ingen gravfrid utan svar

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende borgerlig.

Frågorna om de tidigare okända skadorna på MS Estonia förtjänar svar samtidigt som konspirationsteorier måste besvaras med fakta.

Bild: TT, Pär Grännö

Annons

Mot bättre vetande ser jag på det nysläppta videomaterialet från MS Estonias vrak, taget under sju dykningar med fjärrstyrd undervattensdrönare under den gångna sommaren. Videomaterialet är fördelaktigt offentliggjort på den estniska haverikommissionens hemsida för alla och envar att observera, analysera – och motvilligt uppslukas av.

Det är som ett titthål in i en förbjuden, avlägsen men alltför bekant värld.

Själv kan jag bara se några enstaka halvminuter i taget innan jag antingen måste pausa eller snabbspola framåt. Först håller jag andan. Sen håller jag andan lite till. Stillheten och mörkret är så oerhört kusligt, sorgligt och drabbande medan drönarens ljuskäglor söker sig över skrovet som nästan glimrar till. Det är som en spökfilm – fast på riktigt.

Annons

Eftersom jag varken kan särskilt mycket om båtar eller dykning vet jag inte alltid vad det är jag ser på, förutom att djupet är kallt och det enorma fartyget är övergivet, om än ej bortglömt. Metallen är massiv, och ändå på sina ställen inte helt olikt bucklat papper. En slags metallisk rigor mortis. Skrovet, likt våra kroppar, är skröpligt och det finns ingen pardon.

Annons

Kylan stiger upp ur djupet, sipprar genom skärmen och letar sig in i märgen. Och ändå kan jag inte sluta titta. Jag vågar inte stänga av. Jag fastnar för en stund i djupet.

På mellan 50 till 80 meters djup ligger fartyget som förliste i slutet av september 1994 med 852 passagerare och besättningspersonal, varav hela 501 svenskar som färdades från Tallin till Stockholm. Från Jönköping med omnejd åkte 21 svenskar från en bibelskola - sex av dem överlevde förlisningen. Utanför Pingstkyrkan i Jönköping finns minnesstenen för de elever och lärare som nu vilar i herrens famn.

Förlisningen var och fortsätter vara ett nationellt trauma. Därför var det inte utan viss dramatik som den uppmärksammade men hårt klippta dokumentärserien "Estonia – fyndet som ändrar allt" på streamingtjänsten Dplay rörde upp känslor och fick omedelbara politiska konsekvenser.

Genom nya dykningar med hjälp av en robot kunde dokumentärfilmarna visa att vraket hade tidigare okända skador i form av flera hål. Att materialet belönades med Stora journalistpriset i kategorin "Årets avslöjande" orsakade skarp kritik från tio tunga journalistnamn. I ett inlägg på DN Debatt (16/12-20) menade bland andra de välkända journalisterna Jan Guillou och Janne Josefsson att priset upphöjde en dokumentär som ägnade sig åt konspirationsteorier och direkt vilseledande, eftersom dokumentären valde "att hemlighålla det ena hålet för tittarna och berättar bara om det andra. Att hålet som visas upp i dokumentären till största delen befinner sig över vattenlinjen förbigås med tystnad. I stället får dokumentären med klassiska Hollywoodgrepp tittaren att känna att detta är just ”fyndet som ändrar allt”, beviset för att en fruktansvärd mörkläggning skett. Kanske – ja till och med troligast – har en ubåt rammat och sänkt Estonia!"

Annons

Att den svenska regeringen tillsammans med Finland och Estland möjliggjort de nya undersökningarna är därför rimligt. Att det inspelade materialet tillgängliggjorts i vad som verkar vara sin helhet är sett i ljuset av viskningslekarna och konspirationstuggandet det mest respektfulla mot de omkomna. Transparens och öppenhet är också en slags nåd.

Förhoppningsvis kan de nya undersökningarna, samt fler som väntas tillkomma, leda till en slutlig gravfrid.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy