OPINION. Svenska myndigheters förmåga att skydda sig mot diverse säkerhetshot är låg – ja, undermålig. Det konstaterade Säkerhetspolisen tidigare i år.

Inbrottskuppen tidigare i veckan mot Jordbruksverket i Jönköping där ett 50-tal datorer försvann är en bister påminnelse om sårbarheten vid en svensk, statlig myndighet.

Denna gång handlade det om fysiska produkter som kan ersättas – numera hålls information via servrar och i molnet, inte i stationära datorer. Samtidigt går det inte att utesluta att en fysisk stöldattack skulle kunna vara en klassisk avledningsmanöver. Bevisligen lyckades någon eller några forcera myndighetens lokaler. Ibland är operatörer mer intresserade av att lämna efter sig diverse material, såsom övervakning i fysisk eller digital form, än att ta med sig något. Stölden skulle även kunna ses som sabotage mot statlig verksamhet.

Naiviteten kring intresset från främmande makt för svensk kunskap och svensk information verkar närmast kulturellt betingad – i Sverige ska vi ju helst inte tro att vi är något, därmed tror vi ofta att någon annan inte skulle anse att vi är värda att spionera på heller. Det är ett feltänk som vi skyndsamt måste göra upp med.

Jordbruksverket är som bekant en viktig del av totalförsvaret. Sveriges förmåga till självförsörjning både vad gäller livsmedel till befolkningen men även foder till lantbruksdjur är direkt kopplad till vår motståndskraft i händelse av kris och krig. Därutöver ansvarar Jordbruksverket för att hantera informationsinhämtning om föroreningar och bistå med vägledning om åker- och betesmark skulle drabbas av radioaktivt nedfall. Att känna till rutiner, metoder och förmåga hos Jordbruksverket kan maximera den långsiktiga skadan vid en riktad attack mot svenska intressen av både statliga och icke-statliga aktörer.

Jordbruksverket i Jönköping är alltså en nyckelspelare för Sveriges överlevnad, med verksamhet som är högintressant för både främmande makt och terrorister som allvarligt vill skada vår förmåga till krishantering.

Samtidigt är myndigheten inte starkare skyddat eller bevakat än att 50 datorer kan försvinna – och inte upptäckas förrän dagen efter.

Naivt, sa Bill. Livsfarligt, sa Bull.