OPINION. Annie Lööf och Centerpartiet sväljer ett beskt piller, anammar Nooshi Dadgostars kaxighet, är konstruktiv inom rimliga gränser och skickar en bred salva till Magdalena Andersson:

Ja till Magdalena Andersson som statsminister och en rödgrön regering fram till valet. Nej till en vänstersväng i budgeten. Det är, givet förutsättningarna, en elegant mittenkompromiss för ett parti som har ambitionen att utgöra en konstruktiv opposition gentemot både vänster och höger.

Samtidigt kan Centerpartiet ta åt sig den historiska äran av att vara med och rösta fram Sveriges första kvinnliga statsminister. Det är en aspekt som inte har något att göra med vare sig regeringsduglighet eller politik, men som har ett långtgående egenvärde.

Magdalena Andersson får inleda sitt statsministerskap med en rejäl center-snyting: Den budget som Andersson själv satt handen vid kommer nu att bli en fotnot i budgethistorien. Familjeveckan förpassas till den skräphög som den hör hemma på.

Den väntade kritiken mot Centern är att Annie Lööf nu tvingas äta upp sin andra sko i och med att partiet passivt släpper igenom en budget som SD har fått inflytande över. Att lägga ner sina röster och avstå från att stötta den rödgröna budgeten är rimligt givet att Socialdemokraterna inte orkade hålla emot och gav Vänsterpartiet inflytande.

Ytterst är det inte Centerpartiet som gett Sverigedemokraterna budgetinflytande – det är Moderaterna och Kristdemokraterna.

Att följa praxis är rimligt i en situation där det är viktigt för Centern att låta Socialdemokraterna förstå att partiet inte är en grön dörrmatta.

Gentemot väljarkåren tas också ansvar för att undvika ett extra val med endast tio månader kvar till ordinarie val nästa höst.

Men gladast av Centerns besked är nog Ulf Kristersson som själv konstaterat att Moderaterna saknar parlamentariskt underlag för att bilda regering och har därför avstått från att ens vilja sondera förutsättningarna. Samtidigt kommer den konservativa budgeten framförhandlad av M, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att bakbinda Magdalena Andersson och svärta ner hennes första regeringsperiod.

Centerpartiets vågmästarroll blir allt tydligare. Annie Lööf har kanske inte fått den breda mitten hon arbetat för, men har i stället lyckats skapa en centerposition som håller SD ifrån Rosenbad och Vänsterpartiet från budgeten.

Vi kan kalla det för den smarta mitten.