Annons

Annons

Annons

ledare borgerlig

Alen Musaefendic: Låt inte Bosnien falla samman

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende borgerlig.

Bosniens författning måste reformeras i grunden, skriver Alen Musaefendic.

Bild: Arkivbild

Annons

GÄSTKRÖNIKA. Inte ett öga är torrt när ljuset i biografen tänds. Den nya filmen ”Toma” är skapad för att jugoslaver ska gråta ut, också i Sverige. Det är en oreserverad hyllning till Toma Zdravkovic, en legendarisk sångare som förkroppsligar Jugoslavien när den var på topp. Idag skulle de flesta kalla honom serb, och det var han förvisso, utan att göra en stor sak av det. Låtarna han skrev handlade om vin, kvinnor och sorg – allmänmänskliga ting. Min bosniakiska far hummade dem ibland även under kriget. Toma var hans favorit.

I biografen samlades bosnier, serber och kroater, främlingar som hälsade på varandra högljutt och omvandlade den biograf jag besökte till ett jugoslaviskt vardagsrum. Alla tänkbara SF-regler för gott uppförande bröts med viss njutning i hela tre timmar. Vissa sjöng med under filmen och gestikulerade att jag måste stämma i. Bara rakijan fattades. Stämningen var rörande, och något sorglig med tanke på frånvaron av gemenskap i mitt hemland just nu.

Annons

Annons

Bosnien-Hercegovina är återigen vid randen av sammanbrott. Om det blir ett fredligt sådant återstår att se. Krutdurken är nu en stående punkt på säkerhetspolitiska konferenser. Kanske för att våldet på Balkan ofta sprider sig. Ingen väntar sig en repris av skotten i Sarajevo 1914, men precis som då har landet blivit en skådeplats för regional och global maktkamp, något som dess sköra konstitution inte klarar av. I ett tal i början av december lyfte Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg ett varningens finger för utländska aktörer som aktivt bidrar till splittring i regionen.

Den senaste krisen i Bosnien utlöstes av en ny lag om förbud mot folkmordsförnekelse. Bosnienserbernas politiske ledare Milorad Dodik kände sig utpekad och gör nu konkreta försök att dra sig ur Bosniens statliga institutioner och upprätta egna myndigheter, inklusive en egen militär. Om hoten fullföljs blir fredsavtalet från 1995 ogiltigt och krigets trummor riskerar höras igen.

Dodiks självsäkerhet kommer delvis från Rysslands oreserverade stöd och aggressiva framfart i Montenegro, Kosovo och Bosnien. EU och USA bidrar också genom aktiv passivitet. Samtidigt pågår en militär kapprustning mellan Kroatien och Serbien, vilket gör farhågan om väpnade konflikter ännu mer befogad.

För att kaoset ska förstås måste det sättas i ett sammanhang. Fredsavtalet som är på väg att brytas kom till år 1995 på en amerikansk flygbas nära Dayton, Ohio, under Clinton-administrationens tillsyn. Kriget 1992-1995 fick ett slut, men nya problem skapades.

Uppgörelsen i Dayton var inte bara ett fredsavtal, det medförde även en helt ny konstitution. Författningen slängdes ihop på tre veckor, under väldiga påtryckningar. Kroatiens president Franjo Tudjman och hans serbiska motsvarighet Slobodan Milosevic var med och utformade Bosniens grundlag, som cementerade deras territoriella erövringar och därmed belönade etnisk rensning och folkmord.

Annons

Annons

Författningens extrema komplexitet gjorde Bosnien till ett paralyserat land, splittrat längs de etniska skiljelinjer som skapades under kriget. Etnisk diskriminering gjordes till lag. Bara tre så kallade konstitutiva folk erkändes – bosniaker, serber och kroater. Judar, romer och ”övriga”, som inte anser sig tillhöra någon av de tre etniska grupperna, saknar i princip politiska rättigheter. De är uteslutna från utnämningar och anställningar på viktiga poster i statsförvaltningen och kan inte kandidera till landets högsta politiska ämbeten. Flera bosniska judar, romer och ”övriga”, har stämt Bosnien inför Europadomstolen och vunnit. Många år senare är domarna ännu inte verkställda.

Och konstigare blir det. Landet är ett internationellt protektorat där högsta politiska makten ligger hos the High Representative för Bosnia and Herzegovina (OHR), som utses av de länder som deltog i fredsprocessen. År 1995 utsågs den förste – Carl Bildt. OHR har vetorätt mot all lagstiftning och kan stifta egna lagar, som lagen mot förnekelse av folkmord 2021. Lagen är nödvändig.

Processerna vid ett antal internationella domstolar har fastställt bortom allt tvivel att folkmord och krigsbrott har begåtts. De har visat att Kroatien och Serbien sökte dela Bosnien sinsemellan, främst genom extrema anhängare i Bosnien. Förhoppningen bland Bosniens demokratiska krafter var att dessa domar skulle lägga grund för en ny liberal och demokratisk konstitution av europeiskt snitt. Så blev det inte. I stället raderas brotten från skolböckerna. Minnesdagarna för folkmordet används till att fira gärningsmännen och driva gäck med offren.

Annons

Bosniens författning måste reformeras i grunden. Ett alternativ vore att återgå till den grundlag som gällde före kriget, som inte bygger på etnisk delning. Demokratiskt sinnade bosnier från alla ”konstitutiva” folk och ”övriga” vill ha lika rättigheter för alla medborgare i hela landet. De vill sätta individen i centrum, i stället för den etniska gruppen.

Annons

En konstitutionell reform av det slaget kommer att vara konfliktfylld och utdragen. Världen har inte råd att vänta och se. Den explosiva situationen i Bosnien kräver omedelbara åtgärder, främst från NATO - den yttersta garanten för Dayton-avtalet. NATO-trupper bör placeras längs hela gränsen mot Serbien. Det skulle lugna en panikslagen bosnisk befolkning som fortfarande lider av förra krigets trauman.

Toma Zdravkovic dog 1991 och slapp se det värsta. Kroppen föll sönder, samtidigt som Jugoslaviens sönderfall. Innan dess ville han göra en sista turné. Det fick bli i en ambulans, då cancern var långt framskriden, med Toma i ständigt behov av dropp. Filmen avslutas med en konsert i Sarajevo. För att ta sig in i staden måste ambulansen passera barrikader, bemannade av civila med vapen. Något slags belägring är på gång. För Toma är det nytt och overkligt. Han kliver upp på scenen, kramar två vänner och sjunger den vackraste av låtar medan publiken viftar med ljus, i en sista desperat vädjan om fred.

Alen Musaefendic

Frilansande liberal skribent

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan