Det har varit intensiva diskussioner om musik i pressen den senaste tiden. Tonen har varit både upprörd, orolig och självrannsakande. Det är den så kallade gangsterrappen som varit i fokus. Efter mordet på rapparen Einár har argumentationen handlat om låtarna och dess innehåll. Det har handlat om de så kallade ”verken”, det vill säga låtarna, om de kan skiljas från artisten som person. I den ena vågskålen har ”verket” med stort V hamnat, i den andra ”kommunikationen” med stort K. Det senare är vad personen/artisten vill förmedla. ”Att skilja mellan verk och person är och förblir en nödvändig princip”, säger Tali Da Silva musikjounalist på SVT (DN 29/10). ”Fungerar ryggmärgsreflexen att hålla fast vid att bara skilja på verk och person när äkthet är en så viktig del av att bygga sin trovärdighet som gangsterrappare?”, frågar sig Victoria Greve, tf kulturchef på Göteborgs-Posten (GP 27/10). ”Hur kan vi både lyfta fram bra musik och kritiskt granska kulturen den vilar på?”, undrar Karin Olsson (Expressen 30/10).