Annons

Annons

Annons

Csaba Bene Perlenberg

ledare borgerligGruvplanerna i Norra Kärr

Csaba Bene Perlenberg
Målkonflikten måste brytas

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende borgerlig.

Borrkrona till en borr-rigg. Kan användas för att borra djupt i frågor.

Bild: Andreas Hillergren/TT, Pär Grännö

Annons

OPINION. Det är numera alldeles för lätt att glömma, men Sverige har varit och fortsätter alltjämt att vara en gruvnation. Mineraler och malmen har gjort Sverige till ett rikt land. Det har även medfört att svensk gruvkompetens och teknologi är eftersökt i hela världen. Tidigare i år öppnade exempelvis ett svenskt gruvteknikbolag ett kontor i australiska Perth för att möta efterfrågan.

I de delar av Sverige där fyndigheter brukats i hundratals år är det ingen som höjer på ögonbrynen över de stora ingrepp som skett och fortsätter att ske i naturen. Rikedomen är till för att brukas, inte för att lämnas ostört i mark och berg. Numera sker dock brytning på ett betydligt mer ansvarsfullt och hållbart vis för såväl natur, djur som människa.

Annons

I Jönköpings län är tanken på en gruva i Norra Kärr närmast stötande.

Annons

Häromdagen belyste Jönköpings-Posten återigen frågan om en föreslagen brytning vid Norra Kärr. Anledningen var en ny avhandling om de sällsynta jordartsmetallerna i områdedet, vilket doktoranden Axel Sjöqvist vid Institutionen för geovetenskaper på Göteborgs universitet benämner som helt unik sett till europeiska förhållanden. Självklart kompliceras frågan på grund av närheten till Vättern.

I Jönköpings län är tanken på en gruva i Norra Kärr närmast stötande. Det finns ingen gruvkultur eller självklar stolthet över en gruva och den strarka identifiering med gruvbrytning som finns i exempelvis Dalarna eller norröver i Sverige. Icke desto mindre måste traktens invånare vara redo att ompröva sina perspektiv.

För nu utspelar sig samma slags debatt här som den debatt som rasat i södra Skåne de senaste åren. Där har det funnits intresse för att bryta vanadin vilket fått till följd att gräsrotsgrupper och protester rasat mot vad många upplevt vara hot mot både natur och äganderätten. Inte heller i södra Skåne finns det en tradition av mineralbrytning vilket har lett till en rasande debatt om äganderätten.

Egentligen är det en knäckfråga som redan är avgjord.

Egentligen är det en knäckfråga som redan är avgjord, utefter rådande läge: Äganderätten är villkorad med att det som finns under marken inte naturligt tillfaller markägaren, vilket den liberala skribenten Eric Luth påminner om i senaste numret av den liberala tidskriften Liberal Debatt som tillägnas just äganderätten:

Annons

"Sverige har en relativt stark äganderätt. Det gäller dock inte minerallagen. Den som råkar stöta på mineral på sina egna marker kan inte vara säker på att bli dess ägare. En helt annan aktör kan få undersökningstillstånd, med ensamrätt till undersökning och företräde till alla eventuella fyndigheter. Dessutom kan en statlig myndighet ge rätten att utvinna mineralerna till någon helt annan än ägaren.

Annons

Innan beslut om undersökningstillstånd fattas tillfrågas varken markägare eller grannar, och om markägaren vill prioritera andra aspekter än mineralbrytning – såsom miljöhänsyn eller kulturarv – har man föga möjligheter att få sin vilja igenom. Förlorade intäkter från skogsbruk, jordbruk och turism ersätts inte. Dessutom blir det av förståeliga skäl svårt att sälja marken till någon annan än den som eventuellt har fått tillstånd."

Staten får alltså betydligt mer än den privata markägaren som står för hela risken och insatsen för markägandet.

Möjligen skulle äganderättsfrågan kunna mildras om frågan om markersättning prioriterades. Eric Luth exemplifierar med den svenska modellen där endast 1,5 promille av mineralvärdet går till markägaren och 0,5 promille till staten. Staten får alltså betydligt mer än den privata markägaren som står för hela risken och insatsen för markägandet. Detta kan kontrasteras mot ordningen i Australien som i dag har en skatt på 30 procent av vinsten från mineralerna. Ändå bryts det mer i dag än någonsin tidigare.

Annons

På samma sätt som de individuella markägarnas oro över äganderättens begränsningar måste gruvbolagens frustration tas på allvar. Utdragna, komplicerade och närmast oförståeliga ansökningsprocesser skapar onödigt lång hanteringstid vilket givetvis även drabbar de närboende. En av anledningarna är den målkonflikt som råder mellan miljö och klimat, där klimatfrågan i dag är i direkt underläge gentemot miljörätten. Det finns helt enkelt inget fungerande system för att värdera miljörisker kontra klimatvinster. Det är en målkonflikt som likt sällsynta jordartsmetaller måste brytas någon gång och någonstans.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan